PJ Anders Linder
Presidentvalrörelsen i USA ter sig för närvarande rätt absurd. Fokus ligger trettio år tillbaka i tiden på kriget i Vietnam. Först ältades John Kerrys insatser: var han verkligen så modig som han vill göra gällande? Nu handlar det om president Bush: var hans goda vitsord från nationalgardet i Texas ett resultat av otillbörlig påverkan?
CBS News lade häromdagen fram dokument som sägs visa att sådana påtryckningar ägt rum, men nu verkar alltmer tyda på att dokumenten är förfalskningar.
Skulle så vara fallet blir det ett hårt slag inte bara för CBS utan även för Kerrykampanjen, som kommer att framstå i sjaskig dager. Men även om äktheten bara förblir omtvistad, är det tveksamt om historien är bra för John Kerry.
Det utdragna grälet bidrar till att hålla säkerhet och ledarskap i centrum av debatten, och det är inte Kerrys hemmaplan. Även om Kerry tjänstgjorde i Vietnam och Bush bara stridstränade i USA, så var det för 30 år sedan. Det viktiga och laddade är här och nu, och nuet ger presidenten ett övertag. Det är han som har hanterat den 11 september; det är han som har knäckt talibanväldet och avsatt Saddam Hussein; och det är han som i dag tycks mer bestämd och viljestark än utmanaren.
Och myntets andra sida är att inrikespolitiken – ekonomin, budgetunderskottet, sjukvården, jobben – kommer i skymundan. Kerrys budskap är inte tillräckigt starkt på den fronten heller – ännu. Men det är sju veckor kvar, och det är i inrikespolitikens som hans chanser finns.