PJ Anders Linder
President Bushs avslutande tal vid det republikanska konventet var nästan clintonskt till sin omfattning: över en timme långt. I utrikespolitiken handlade det om att visa fasthet, i inrikespolitiken om att visa att det finns en konkret dagordning för en andra period.
Kerry har problem. Bush ter sig tydligare och mer målmedveten. Det skulle inte förvåna om presidenten rycker ifrån sin utmanare med ett antal procentenheter i nästa omgång mätningar.
Bush talar om att skapa ett ägarsamhälle, där man som individ kontrollerar inte bara sitt hus och sin bil utan också har möjligheter till individuellt välfärdssparande i sjukvårds- och pensionssystemen. Men han kom också med en rad förslag som innebär ökade offentliga åtaganden och det i ett läge med svaga offentliga finanser (som han inte gick närmare in på).
Det talas mycket om den högerideologiske Bush. Men man måste ha klart för sig vad man då menar: en inrikespolitisk tyngdpunktsförskjutning från Reagans vilja att minska staten till Bushs vilja att använda staten för att främja de konservativa värden han gillar.
Journalisten Andrew Sullivan, i dag en av världens ledande bloggare, skriver i en av sina kommentarer till Bushs tal att ”konservatismen som vi har känt den är nu förbi”. Det kan vara värt att minnas när det förbittrade ideologiska etikettkriget nu tar förnyad fart.