Den möjliga o omöjliga freden

Att få fred i Jerusalem, och i övriga Israel/Palestina, är så oerhört viktigt, därför att så många av världens konflikter utgår från konflikten i detta område. Det sa Anita Goldman när hon föreläste i Uppsala om ”Det himmelska och jordiska Jerusalem: idé, tradition och dagsaktuell verklighet.

Ett av problemen med att få fred i detta område, som geografiskt sätt är ett lilleputteland, är människors föreställningar om denna jordeplätt. Den är så oerhört laddad med idéer om och band till det förflutna. Också med ett enormt hopp om en storslagen framtid – det himmelska Jerusalem – är knutet till denna plats.

Området har periodvis dominerats av judar, av kristna, och mellan 1244-1516 var det en arabisk stad för att sedan mellan 1517-1917 bli en Ottomansk stad. Lustigt nog, påpekade Anita Goldman, var Jerusalem under den ottomanska perioden enbart betraktad som en liten smutsig håla i utkanten av det mäktiga riket.

När den sionistiska rörelsen med ett avgörande stöd av USA och andra västmakter sedan skapade den israelska staten blev området igen extremt viktigt för ledare inom den muslimska världen.

Efter Anita Goldman talade den kristna palestiniern Faten Nastas Mitwasi om den palestinska konstens roll under ockupationen av Palestina. Det var starkt uttryckande konst som handlade om protest men också om sönderslagna drömmar, en längtan efter ett förlorat land och ett underbart tillstånd i det förflutna.

Anita Goldman Faten Nastas Mitwasi höll sina föreläsningar under Uppsala International Sacred Music Festival. Anledningen till att de talade om Jerusalem var att ”musikens arkeolog”, musikern och dirigenten Jordi Savall senare på dagen skulle framföra sitt mäktiga musik- och fredsprojekt Jerusalem – staden med två freder, den himmelska och den jordiska, tillsammans med 39 musiker och sångare från länderna runt omkring Medelhavet.

Musiken som framfördes var hämtad från olika epoker och olika kulturer och traditioner: den judiska, kristna och muslimska traditionen. Tanken var att musiken har en helande kraft. Genom att sammanföra dessa skilda musikstilar till en helhet skulle man kunna skapa fred – åtminstone i hjärtat hos dem som lyssnade till musiken, sa Jordi Savall.

Och visst smälte de flestas hjärtan i den fullsatta konsertlokalen i Uppsalas konsert- och kongresshus. Tårar föll och applåderna ville aldrig ta slut. Om idéer, drömmar, längtan, föreställningar om ”mitt folks” Jerusalem omöjliggör en framtida fred så visade Jordi Savall att andra slags idéer, drömmar, längtan och föreställningar om ”vårt Jerusalem”, alla människors Jerusalem, kan utgöra en kärleksfull motkraft till den destruktiva sekterismen och hatet.

Fast det handlade inte om assimilering – att alla skulle bli likadana – utan om en tolerans och stor respekt för olikheter, ja en sorts kärlek för rikedomen i alla skillnader. Det påpekade Jordi Savall, och framstod plötsligt som den sanna humanisten: Den som förstår och älskar många olika kulturer och deras olika uttryck.