Lycka, mikrolån och barfotaskola

Arthur Vayloyan, Sanjit Roy, moderatorn Gert Scobel och Dalai Lama, som tar av sig skorna, tolken Thupten Jinpa och pumpsen på Antoinettes Hunziker-Ebneter

Vi har hört det förut: Ständigt ökat ekonomiskt välstånd har inte gjort människor i väst lyckligare sedan andra världskriget. I dag var han där i egen hög person, lord Richard Layard som blivit känd världen över för att ha mätt folks självrapporterade lycka i olika länder. I höst drar han igång en webbaserad rörelse för att öka folks välbefinnande – www.movementforhappiness.org – och så klart Dalai Lama anmälde sig som första medlem! Wonderful, var hans kommentar, wonderful.

Han skulle säga det flera gånger denna andra konferensdag, som ägnades åt hur man kan förverkliga nytänkande inom våra ekonomiska system. Antoinette Hunziker-Ebneter hade inom Julius Baer-banken redan 2002 minskat medarbetarnas bonus om de inte såg till att deras kunder investerade i företag som bidrog till hållbar utveckling. På en månad hade deras beteende ändrats i fråga om risktagande.

Arthur Vayloyan på Credit Suisse hade en så vild idé att styrelsen först tyckte han slösade bort deras tid. Det handlade om att använda en bråkdel av investerarnas pengar till mikrolån inom det banksystem som finns uppbyggt i fattiga länder. Det började med 4 miljoner dollar 2004. Förra året var summan nästan 1 miljard dollar och ingen skrattar åt honom längre. Dessutom är det säkrare att sätta in 1000 dollar för mikrolån i Afghanistan, Pakistan, indiska landsbygden eller afrikanska öknar än att ha dem på ett bankkonto i väst, försäkrade han.

Gissa om dessa bägge system klarade sig bättre genom den finansiella krisen?

Wonderful, sa Dalai Lama, wonderful.

Och så var det Sanjit Bunker Roy från Bangladesh som gav upp sin dyra utbildning på 1970-talet och grävde brunnar i en by i Rajastan medan hans mamma vägrade tala med honom, så förkrossad var hon över att han ruinerade sin framtid. Sedan byggde han Barefoot College – en skola för analfabeter som utbildar bland annat solenergi-ingenjörer, tandläkare och arkitekter. Vem har sagt att man måste ha universitetsexamen för såna jobb?

Mr Roy fick stående ovationer efter sin presentation. Det var som om hela publiken i Zürich kongresshall hade smittats av samma känsla: Hopp. Hopp om respekt för alla människor. Hopp om att skapa mer hållbar ekonomi. Hopp om att människor kan bli mer lyckliga.

Vi applåderade, ropade bravo. Och Dalai Lama sa bara: Wonderful. Wonderful.

www.compassionineconomics.org