Agneta Lagercrantz
Vi fick oss ett rejält skratt i bänkarna på första advent mellan psalmerna Bereden väg och Hosianna. Sånt där vi pratade om långt in på jullunchen efteråt hemma hos kyrkoherden Lasse Svensson medan vi smälte mamma Auroras gudomliga Jansson.
Men nu hade det varit Thomas Arlevall, hans prästkollega i Saltsjöbadens församling, som stått i predikstolen och reflekterat över julstressen – allt pynt som mött oss sedan mitten av november, hur vi från att vi tänt första ljuset börjar stressa upp oss inför allt som vi vill hinna med, hur förväntningarna på juldagarna redan nu blandas med en obehaglig känsla i magtrakten. I bästa fall kan man trösta sig med att man nog vet hur det blir, hade prästen sagt, man minns ju förra julen med släkten.
– För vem av oss, fortsatte han med sitt gröna textilband (stolan) hängande över axlarna, vem av oss har väl en normal släkt?
Det var då Saltsjöbadsborna som satt tätt i bänkarna ända upp på läktarna brast ut i ett varmt, igenkännande skratt. Ja, jisses, vad skönt att någon säger att det är normalt att inte ha en normal släkt.
Och kanske ännu mer befriande när det kommer från predikstolen? Särskilt som det en sådan dag som första advent är påtagligt generationsblandat bland församlingsborna nedanför …
Hahaha!
Själv tänkte jag så klart att detta klingande skratt träffade rakt in i Idagsidans kommande julserie om hur vi har det med svägerskor, mågar och svärföräldrar. Läs vår efterlysning och se om du har en historia ur livet att bidra med!
Jag hann tänka på annat än jobbet under mitt adventsbesök i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Innan allt drog igång satt bänkraden bakom och berättade om sina golfresor medan min 80-årige granne Hans sa att han just kommit ut från en sjukhusvistelse. Så typiskt, tänkte jag, människokroppens styrka och bräcklighet sida vid sida. Och när vi gick ut efter den hurtiga frikyrkopsalmen Var glad, berättade Hans att det var det första han tyckte sig höra som budskap från sin avlidna hustru när han blev änkling 14 år tidigare. Var glad!
Och innan han gentlemannamässigt kysste på hand som avsked, sa han:
– Så försöker jag leva, genom att se allt som är positivt.
PS. Både Bereden väg för Herran och Hosianna har fått lite nya titlar på senare tid. Bered en väg respektive Hos Johanna Davidsson. Fler hörfel kring psalmtexter finns i boken Det är saligt att samla citron (… att samlas i tron, alltså…) av Birgitta Rudberg.