Annons

Under strecket-bloggen

Ludvig Hertzberg

Ludvig Hertzberg

Ingen streckare om dubbeldäckare, men väl en dubbelstreckare om deckare – det är vad Under strecket har att bjuda på ”påskekrim”-helgen till ära. I dagarna två skriver Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap och själv upphovsman till ett par brottsromaner, om deckargenrens anmärkningsvärda livskraft; på lördag om hur deckaren kom att erbjuda ett sätt att bearbeta modernitetens förändrade livsvillkor under 1800-talet, och på söndag om hur man på liknande sätt kanske kan finna en förklaring till den senaste tidens deckarboom i hur dessa (ofta svenska) kriminalromaner lyckas sammanfoga dagens fragmenterade it-samhälle till en gripbar helhet.

Man kan undra hur länge till deckarna kommer att behålla sitt grepp och dominera försäljningslistorna på det sätt som de för närvarande gör i praktiskt taget hela världen. Och många gånger alltså just i svensk kostym. För ett par veckor sedan skrev SvD:s reporter Jenny Leonardz en artikel om hur förlagen själva ser på framtiden för denna guldkalv, där Håkan Bravinger på Norstedts konstaterade:

– Det är samtid, socialrealism, livspusslet och luttrade kommissarier. Det kom en ny injektion med de kvinnliga huvudpersonerna, men nu är också det gjort. Det är en bransch i desperat behov av förnyelse.

Läs artikeln här: ”Förlagen tröttna på slitna kommissarier”

Och varför inte ladda inför helgens djupdykning i kriminallitteraturens säregna suggestionskraft genom att läsa tidigare streckare om deckare:

* ”Deckarna som kom in från kylan”

* ”Pusseldeckarna besvärjde ondskan”

* ”Kriminalfilmen som samhällets termometer”

* ”Deckare drar nytta av Dante”

* ”Chandler vände på deckarens perspektiv”

* ”Kvinnorna som lekte med elden”

* ”Makabra mord och kärlek med förhinder”

* ”Kan Sherlock Holmes ha pekat ut fel mördare?”

* ”Simenon en inkörsport till det franska”

Ludvig Hertzberg

I dagens understreckare skriver Kristoffer Leandoer om den samtida vietnamesiska litteraturen. I mycket, påpekar han, är det detsamma som den exilvietnamesiska litteraturen: den som skrivs inom landets gränser är oftast vingklippt av censuren. Den starkt begränsade yttrandefriheten i Vietnam – som bland annat medfört att bloggare med för regimen obekväma åsikter tenderar att gripas, gärna ”misstänkta för terrorism”, går Leandoer närmare in på i morgondagens uppföljande understreckare. Missa inte den!

Med tanke på dess utsatta villkor (möjligen delvis på grund av dem?) är emellertid den vietnamesiskt förankrade litteraturen livskraftig och internationellt framgångsrik. Häromåret blev den Vietnamfödde australiern Nam Le en av litteraturvärldens mest uppmärksammade debutanter med sin novellsamling ”Båten”, och i våras har den svenska översättningen av kanadensiskan Kim Thúys debut ”Ru”, en självbiografiskt färgad roman om en familj som tvingas fly landet efter Vietnamkriget, fått ett entusiastiskt mottagande.

Många fler har kommit på svenska under senare år, framför allt genom Bokförlaget Tranans försorg, däribland romaner som Ma Van Khangs ”Mot strömmen”, Le Minh Khues ”Monsunens sista regn”, novellsamlingar som Nguyên Huy Thiêps ”Skogens salt”, Phan Thi Vang Anhs ”När man är ung”, Doan Les ”Dubbelsängen i Chua”, Ho Anh Thais ”Bakom den röda dimman”, novellantologin ”Eldsommar, juliregn” och poesiantologin ”Till: igår”.

Vi tenderar ju annars för det mesta att blicka västerut och riskerar därmed att missa mycket av det som pågår i de variationsrika asiatiska kulturerna. Viss orientering har man ändå kunnat skaffa sig genom initierade understreckare om den samtida litteraturen i områden som Japan, Kina, Ryssland, arabvärlden och Singapore – samt om filmkonsten i Thailand och Sydkorea

För mer om Vietnam, och särskilt om hur landet bearbetat det traumatiska inbördeskriget, läs även:

* ”USA och Vietnam går igenom kriget igen”

* ”Vietnam förändrar sitt förflutna”

Ludvig Hertzberg

Inget ämne är som bekant främmande för Under strecket. Med goda insikter och en välskrivande penna går det att spinna gnistrande essäistiskt garn även av tillsynes obetydliga ting – att se världen i ett sandkorn, för att citera William Blake.

Som Ingemar Lundkvist inleder dagens understreckare: ”Enkla vardagliga ting och bruksföremål kan vara betydelsefulla länkar i händelsekedjor och sammanhang som normalt inte associeras med föremålet ifråga.”

Lundkvists understreckare handlar om knappens och knapphålets historia, och är ett fint exempel på just detta, att man kan få syn på intressanta och värdefulla kulturhistoriska sammanhang – även om man så bara har en knapp att utgå från. Knappologi i ordets bästa bemärkelse!

Knappologi är ju annars nog ett skällsord, lanserat av August Strindberg i den satiriska novellen ”De lycksaliges ö” (tryckt i ”Svenska öden och äfventyr”, 1907). Där talas om en knappsamlare, som skriver en avhandling om ”Nödvändigheten av Knapparnes Studium ur Vetenskaplig synpunkt”, som blir professor i Knappologi och utarbetar världens första fullständiga vetenskapliga system för indelning av alla världens knappar.

Meningslöst, världsfrånvänt och överdrivet pedantiskt, med andra ord. Som ofta användbar karikatyr av missriktad och alltför närsynt forskningsmöda har knappologin levt kvar i vårt språk.

Emellertid: studier av de små tingen har fått en välförtjänt återupprättelse sedan Strindbergs dagar. Så kallad ”mikrohistoria” har under de senare decennierna visat att små saker kan fungera som nyckelhål till stora skeenden, att historier om enskilda ting kan kasta nytt ljus över breda historiska sammanhang. (Alldeles på senare år har sådana mikrohistorier fått sällskap av en genre i växande: ”biografier” över icke-mänskliga varelser – Gud, Satan, cancern, hjärtat och staden Jerusalem har till exempel alla nyligen fått sina livshistorier nedtecknade.)

Ingemar Lundkvist har förresten skrivit ett flertal likartade mikrohistorier under strecket, bland annat om pennan, gatubelysningen, glasögonen, kaffet och oblaten. Klicka här för att läsa dem alla.

Och på tal om att se världen i ett sandkorn: håll utkik för en streckare senare i veckan som handlar om just det: sandens förvånansvärt rika historia!