Värt att veta om kinesisk litteratur

Det stämmer till eftertanke: innan tillkännagivandet av årets Nobelpristagare i litteratur var det få som i väst ens hade hört talas om Mo Yan, än mindre läst honom – trots att han länge varit den kanske mest hyllade författaren i världens största land, och därtill skriver på världens största språk.

Med tanke på att Kina allmänt uppfattas som ”framtidslandet” framför andra, som inom kort kan komma att hota USA:s status som ensam supermakt, kan man ju tycka att vi skulle ha anledning att skaffa oss en lite tydligare bild av landet och dess kulturliv. Visst är det besynnerligt att intresset är så svalt?

För den som letar efter en ingång till den kinesiska litteraturen bör några understreckare här på svd.se kunna bjuda på vägledning:

– Om de ideologiska ramar som Mo Yan har att förhålla sig till som författare verksam i Kina: ”Mo Yan på tryggt avstånd från politiken”.

– Om hur de intellektuella återhämtat sig efter kulturrevolutionen: ”Filosofins återuppbyggnad efter Mao”, samt om hur minnet av kulturrevolutionen traderas på tvärs mot propagandan: ”Berättelserna ger en ny bild av Kinas folk”.

– Om hur lyriken blomstrade i Kina på 500-talet e Kr: ”Liangdynastin lade grunden för lyrisk guldålder”.

– Om 1700-talseposet ”Drömmar om röda gemak”, som sägs vara en av litteraturhistoriens mest lästa böcker, och som nu finns på svenska: ”Översättarens bragd gav oss litterär skatt”.

– Om en av Kinas främsta poeter, Ai Qing, tillika far till den världsberömde konstnären Ai Weiwei: ”Ai Weiwei har fått kampen för rättvisa i arv”.

– Om Gao Xingjian – den exilkinesiske författaren som tilldelades 2000 års Nobelpris: ”Gao Xingjian – vandrare mellan två världar”.

– Om boomen för kinesiska kvinnors självbiografier: ”Kinas kvinnor ber inte längre om ursäkt”, samt om de frispråkiga och individualistiska 70-talistkvinnorna: ”Kvinnliga författare bryter ny mark i Kina”.

– Om Jiang Rongs uttalat anti-kinesiska succéroman ”Lang tuteng”: ”Skriet från den kinesiska vildmarken”.

– Om hur yttrandefriheten fortsatt är ytterst begränsad: ”Kina vågar ännu inte möta sina kritiker”, samt om ljuset i tunneln: ”Partiveteraner i Kina kräver yttrandefrihet”.