Kontroverser är påvens arvedel

”Påven i korsdrag” löd rubriken på Gunilla von Halls artikel i söndagens SvD, i vilken hon tecknade konturerna för det isberg av kontroverser på vilket fallet med den Förintelseförnekande biskopen Richard Williamson endast var toppen:

”Vatikanen har under Benedictus XVI skapat kontroversiella rubriker som aldrig tidigare. Ena dagen har homosexualitet fördömts, nästa har skilsmässor och dödshjälp förkastats. Aktuella exempel är Williamson-affären och Vatikanens bannlysning av mamman till den våldtagna nioåringen i Brasilien som gjorde abort. /…/ Andra är fördömandet av dödshjälp till italienskan Eluana Englaro och ilskan över att USA:s president Obama minskar restriktionerna för stamcellsforskning. Även pedofilskandalerna i USA som skakat katolska kyrkan fortsätter att uppröra – inte minst då påven delvis lägger skulden på ’moralens sammanbrott i USA’. Det anses också att Vatikanen nästlat sig djupare in i italiensk politik och alltmer försöker påverka politiska beslut.”

Och bara ett par dagar senare fick hon som bekant anledning att rapportera om uttalandet att distributionen av kondomer ”till och med förvärrar” Afrikas aidsproblem.

I Svenska Dagbladet har Gunnel Vallquist skrivit om samtliga påveskiften sedan 1963. Så också vid valet av Joseph Ratzinger i maj 2005, i understreckaren ”Från Johannes Paulus till Benedictus”, där hon gav uttryck för en oro bland mer progressiva katoliker för vad valet av denne ”kyrkans i särklass mest kontroversiella person” skulle komma att innebära. Vidare inblickar i Benedictus XVI:s tankevärld har Jayne Svenungsson erbjudit i en streckare kring dåvarande kardinal Ratzingers ”tankemässiga testamente”, skriften ”Werte in Zeiten des Umbruchs”, i ”Det sekulära Europa vilar på andlig grund”.

Det senaste seklet har för Heliga stolen överlag kantats av konflikter och kontroverser. För drygt 100 år sedan knakade det i fogarna i samband med att den franska republiken bröt med Vatikanen, och i relationen till Nazityskland var påvarna Pius XI och framför allt Pius XII häpnadsväckande oangelägna om att ta avstånd. Anledningen till undflyendet är fortfarande en tvistefråga, som flera understreckare resonerat kring:

* ”Kyrkans tur att rannsakas för Förintelsen”

* ”Tigandet blev en strategi utan återvändo”

* ”Den ’modige’ påven undvek konflikter”

Tilläggas bör att Benedictus nyligen föreslagit att Pius XII ska saligförklaras (vilket är första steget mot helgonförklaring).

Uttalandet inför den pågående Afrikaresan om distributionen av kondomer i Afrika tarvar måhända kontextualisering. Under strecket har det också skrivits om kampen mot aidsepidemin och om kyrkans konfliktfyllda syn på kroppslighet och sexualitet. Och i understreckaren ”Exemplet Uganda visar västs fördomar” redogjorde Roland Poirier Martinsson för kondommotståndarnas resonemang: ”Aids-kurvan vände inte i Uganda tack vare kondomerna, utan på grund av ändrade sexualvanor”.

Vidare kan man läsa om hur det gick till när den sexuella frigörelsen för inte alltför länge sedan uppstod i Sverige, om kondomindustrins uppkomst och om hur polio bröt mot våra föreställningar om epidemier.

Och för motviktens skull: att religionen ofta varit en progressiv samhällskraft, och att katolicismen kan konstateras ha byggt upp den västerländska civilisationen, har till exempel streckaren ”Förnuftet blev teologins gökunge” kunnat påminna oss om.

[Foto: Andrew Medichini/AP. Benedictus XVI i Kamerun, 18/3 2009]