Herta Müllers språk ger röst åt bräckligheten

Så hur gick det i år, kanske någon undrar efter gårdagens blogginlägg?

Tack, bra!

Redan nu har vi glädjen att kunna publicera en understreckare om årets Nobelpristagare, Herta Müller, av Martin Lagerholm:

”Den värld som framträder i Müllers böcker är ingen vacker värld. Men
deprimerande eller hopplöst blir det aldrig, och det tack vare den
intensiva närvaro i språket som syresätter den gestaltade människan och
hennes obetvingliga uppfattning av att vara just människa tvärs igenom
– eller snarare i och genom – allt det bräckliga och krossade.”

* ”Herta Müllers språk trotsar ofriheten”

Missa förresten inte heller SvD:s recension av Müllers debutbok, ”Flackland”, ”ett sällsynt exempel på vad språk kan åstadkomma när det rör sig i gränslandet mellan barnets magiska värld och det återskapande medvetandet”, när den kom på svenska 1986, Synnöve Clason recenserade – nu upplagd här.

[Foto: Lars Pehrson, 2005]