Tvetydigheten nödvändig för prisad novellist

I skuggan av Nobelpriset i litteratur utdelar som bekant Svenska Akademien även ett stort antal andra priser och stipendier, de flesta för ”litterära, språkliga och allmänt kulturella insatser”. Till de mer prestigefyllda bland dessa hör det relativt nyinstiftade (1986) Nordiska priset, som med ett prisbelopp på 350 000 kronor årligen ”tilldelas mottagare i något av de nordiska länderna, som gjort betydelsefulla insatser inom något av Akademiens verksamhets- eller intresseområden.”

Vid en ceremoni i Börssalen överlämnas i morgon årets pris till den norske författaren och översättaren Kjell Askildsen (som SvD tidigare berättat). Han debuterade 1953 mednovellsamlingen ”Heretter følger jeg deg helt hjem” – som fick Erling Christie att i understreckaren ”Ett år i norsk prosa”, 18/2 1954, omtala honom som en ”talangfull debutant” – och han har sakta men säkert kommit att betraktas som framför allt en mästerlig novellist. Produktionen har varit sparsmakad, i ordets kravhöjda bemärkelse: ett par tunna böcker per decennium har han släppt ifrån sig.

När novellsamlingen ”Kulisser” (1966) kom ut, blev den ett av huvudföremålen för Jo Ørjasæters streckare ”Novellens år i Norge” (6/3 1967):

”Renare i tonen, lättare men också säkrare på handen än någon av dessa yngsta är Kjell Askildsen i novellsamlingen Kulisser. /…/ Men hans noveller är oroväckande, särskilt när han befattar sig med barndom och ungdom, med de oklara, nästan omärkliga, stundom farliga och skrämmande impulser som kan motivera barns handlingssätt mot varandra. Askildsen visar en förmåga att registrera det oregistrerbara i barnasinnet /…/ När han är som bäst skriver Askildsen en rytmisk, flytande prosa med plats för avvikelser och nyanseringar utan att de blir för långtradigt, därför att stilen har en naturlig andhämtning och är så exakt i sin avslappnade rytm.”

En fullödig presentation av Kjell Askildsens författarskap erbjöd Steve Sem-Sandberg i en understreckare år 1993, som nu går att läsa här: ”Noveller med inlevelse i stängda liv”.

”Jag tror att konstens väsen ligger i komprimeringen”, berättade Askildsen för Sem-Sandberg i en intervju i SvD året därpå. ”Det är just genom att händelseförlopp komprimeras som den här nödvändiga tvetydigheten skapas.”

Varsågod:

”Under vardagen öppnas avgrunden” (10/3 1994)

[Foto: Aschehoug forlag]