X
Annons
X

Under strecket-bloggen

Ludvig Hertzberg

Ludvig Hertzberg

Det talas i dessa dagar, förvisso inte utan anledning, om tidningsbranschens kris. Nya medievanor tycks oåterkalleligen leda till att papperstidningsläsandet minskar, i Sverige liksom utomlands, och i detta nya medielandskap av digitala gratisvanor är det inte helt självklart vare sig hur journalistiken framöver ska kunna finansieras eller exakt hur tidningarna ska anpassa sig till och finna sin plats i det förändrade sammanhanget.

Men det har lyckats förr. Inte minst tv:ns ankomst i slutet av 50-talet ledde till farhågor som uppvisade förbluffande likheter med dagens situation. Vid SvD:s 75-årsfirande år 1959 var tidningens dåvarande chefredaktör Allan Hernelius inne på problematiken i sitt festtal:

”Det finns andra yttre faror för pressen. Som en av dessa har televisionen utpekats. Jag delar personligen icke dessa farhågor. Televisionen kommer att ha sin uppgift i morgondagens samhälle, pressen sin. Pressen kan aldrig ett ögonblick som televisionen föra in händelsen i vardagsrummet i samma stund som den inträffar. Den kan inte presentera namn och människor livs levande framför aftonbrasan. Men den har andra uppgifter. Den kan möjliggöra för tv-tittaren att bättre förstå händelserna. Den kan /…/ ge djup åt bilden och sätta in den i dess sammanhang i det ögonblick läsaren själv väljer. Den kan utan risk för missuppfattningar värdesätta och bedöma på annat sätt än TV-rutan förmår.”

”Byt ut ’televisionen’ mot ’nätet’”, höll jag på att skriva, men här har det ju å andra sidan skett en väsentlig förändring: ”pressen” kan ju numera faktiskt ”föra in händelsen i vardagsrummet i samma stund som den inträffar”, tack vare de digitala kanalerna. Och inte bara i vardagsrummet utan i tunnelbanan, bankomatkön, hängmattan…

 

Som alltid är den centrala utmaningen att förbli angelägen, ja, oumbärlig: att ha en känsla för allmänintresset och svara på en efterfrågan – utan att fördenskull hemfalla åt populism eller ren och skär kommersialism. Att vara både viktig, värdefull och kommersiellt gångbar på samma gång, vilket ju inte behöver innebära någon motsägelse – snarare tvärtom.

Thomas Steinfeld, kulturchef på Süddeutsche Zeitung i München och känd för svenska läsare inte minst som streckarskribent, resonerar välformulerat om denna problematik i dagens DN, och hoppas att tidningarna ska möta konkurrensen från nätet genom att bli ”intellektuellt intressantare”. Det är vi nog många som gör, och det stämmer säkert – fast frågan är om det räcker.

 

För fler perspektiv på tidningarnas utmaningar och ständiga föränderlighet, läs gärna – än så länge alldeles gratis! – streckare här på svd.se som brottas med dessa frågor:

* ”Massförströelse hotar Sveriges medielandskap”

* ”Mediehistorien är på väg mot sitt slut”

* ”Användarna utmanar om mediemakten”

* ”På Twitter kan ingen höra dig tänka”

* ”400 år sedan första tryckta tidningen kom ut”

* ”När läsandet av tidningar ersatte bönen”

* ”När tidningarna ansågs fördärva nationen”

* ”Liberal press del av demokratins framväxt”

* ”Reklamen satte arbetarpressen i en rävsax”

* ”Med osviklig instinkt för journalistik”

* ”Verkligheten ställer till det för journalistiken”

* ”Pressetiska ideal krockar med medieklimatet”

* ”Die Zeit står emot trycket”