Under strecket-bloggen

Magnus Halldin

Magnus Halldin

Kära läsare

Inget ämne är främmande för Under strecket. Det är en plats där artikelförfattaren erbjuds gott om utrymme att föra ett kritiskt resonemang, presentera en filosofisk teori, ett författarskap eller en musikstil; vad som helst. Här skiftar ständigt tonfallet, och olika stilgrepp bidrar till att göra mötet mellan författare och läsare oförutsägbart och dynamiskt. Grunden är en ifrågasättande och frågvis attityd, en kritisk hållning till källor och eventuell tidigare forskning. Ena dagen kan det handla om folkmord. Den andra om kärlek. Den tredje om en obskyr författare som förtjänar att lyftas fram ur glömskan. Sidans avslutande namnteckning symboliserar det personliga tilltalet och förseglar textens integritet.

Till redaktionen strömmar ständigt intressanta manuskript – främst beställt material, men även sådant som är resultatet av olika specialintressen eller ingivelser. Långt ifrån allt hamnar i tryck, men många av essäerna har en särskilt stark dragningskraft. Tre nedslag i den senaste tidens inkommande förslag antyder bredden: Kreditkortet fyller 60 år, vad säger ni om ett streck i ämnet? Kanske ett tal av Gorbatjov? En essä om ålens minne? Variationen är oändlig.

Namnet ”Under strecket” är inte Svenska Dagbladets påfund. Redan i det tidiga 1800-talet förekom i fransk press kritiskt kåserande texter som behandlade kulturella fenomen, ibland placerade nederst på sidan, under ett tjockt streck – som för att markera en redaktionell distans till materialet. I Journal des Débats kallades avdelningen ”le rez-de-chaussée”, ”understreckaren”. Idén spred sig till flera tidningar och så småningom över språkgränserna. I Frankfurter Zeitung fanns till exempel en plats – ”unterm Strich” – som kan betraktas som en föregångare.

Den 17 oktober 1918, under världskrigets slutfas, trycktes den första streckaren. Den handlade om Henrik Ibsen och var författad av den norske litteraturhistorikern Gerhard Gran (se bild). Föga anade då Gran att han med denna text inledde en publicistisk tradition som nu följts av generationer läsare i närmare ett sekel. Streckets bakgrund och historia har skrivits flera gånger, och det finns skäl att återigen lyfta fram några historiska överblickar. Åke Janzon skrev 1958 om understreckarens anor och förebilder. Inför millennieskiftet sammanfattade Thure Stenström de första 82 åren. Även Leif Carlsson har reflekterat över sidans natur. För den som önskar ett urval äldre streckare rekommenderas Carlssons jubileumsbok ”Ett urval understreckare”, utgiven 1984.

Den här bloggen kan tjäna som en ingång till det fantastiska arkiv som finns tillgängligt på SvD:s hemsida. Där ligger över 3 000 streckare digitaliserade – det vill säga i stort sett alla texter som publicerats sedan januari 2002. Men ett arkiv blir inte levande förrän det används. Det är därför min ambition att med ett och annat inlägg levandegöra och på nytt aktualisera denna skatt.

Parallellt med detta arkiv växer det så kallade 1900-talsarkivet fram. Det är texter som har fiskats upp ur tidningens fysiska arkiv. I 1900-talsarkivet finns streckare som av olika skäl lyfts fram, och som kan vara av särskilt historiskt intresse eller ha ett kuriosavärde. Vi har Ludvig Hertzberg att tacka för detta: under hans tid som redaktör fick det digitala arkivet sin form och sitt innehåll. Där hittar man skribenter som Pär Lagerkvist, Elin Wägner, Ellen Key, Harry Martinson, Bertrand Russell, Jean-Paul Sartre, Olof Palme. Där finns flera streckare av Nobelpristagare, bland dem Mario Vargas Llosa. En väg in i detta material är de många inlägg Ludvig skrivit i denna blogg. Där har han ordnat intressanta streckare tematiskt, under ämnen som streckarprofiler, moral och omoral i näringslivet, Darwin, rusdrycker…

Att med ett streck markera en viss redaktionell distans till det material man förlagt på andra sidan denna gräns må ha varit en ursprunglig tanke med understreckaren. Så inte i dag, då vi stolt publicerar våra essäer. Varje dag.

Fler bloggar