Med öra för ljud

Bild och text i all ära, men bortsett från dunsen och prasslet bjuder en tidning i vanliga fall inte på så värst mycket ljud. Men det skrivs förstås om ljud i olika former; mestadels då om musik eller möjligen bullernivåer i stadsmiljöer. Men ljudet som sådant – det som ständigt omger och påverkar oss – det fäster vi i allmänhet sällan vår uppmärksamhet på, om det inte irriterar oss, vill säga.

I dagarna tre lägger Under strecket örat till ljudet. I dagens streckare skriver Erik Bergqvist om tonen – musikens minsta beståndsdel. I dialog med kompositören och musikprofessor emeritus Gunnar Buchts nya bok ”Quid est tonus?” frågar han sig när ett ljud blir till en ton som blir till musik.

I morgon skriver i sin tur Jesper Olsson om det inspelade ljudets förmåga att med emotionell självklarhet återkalla det förflutna, medan Fredrik Stahlénius på lördagen avslutar denna miniserie genom en streckare om de oönskade ljuden – oljuden, med andra ord – med avstamp i höstens uppmärksammade ”tvättade” nyutgivning av Beatles alla skivor.

Jesper Olsson konstaterar i sin streckare att man först nyligen på allvar har börjat få upp öronen för den sonoriska sfären:

”Själva tanken på en ljudets historia har egentligen inte mer än några decennier på nacken och måste föras tillbaka till det 1960-tal då Marshall McLuhan tecknade de visionära konturerna av en ny elektronisk epok, och till den forskning kring ljudmiljöer och ’soundscapes’ som uppstod i hans efterföljd, inte minst genom landsmannen R Murray Schafers arbeten från 70-talet.”

Högst antagligen har väl också 1900-talet varit den mest händelserika epoken i ljudets historia – tänk bara på urbaniseringen, den moderna industrialismen, inspelningstekniken och produktionen av syntetiskt ljud.

För några år sedan var den nymornade ljudhistoriska forskningen föremål för en dubbelstreckare av Mats Björkin:

* ”Ljudforskning med nya öron”

* ”Moderniteten formade sitt eget ljudlandskap”

Läs fler streckare om ljudets historia, om in- och uppspelningsteknikens revolutionerande betydelse, om tystnadens utsatthet och om oväsendets kreativa potential:

* ”Viskningar och rasp från talande maskin”

* ”Från vaxrulle till fildelning”

* ”Warhol och bandspelarens kulturhistoria”

* ”Bilden av ljudbangen sprängde en vall”

* ”Tynande tillvaro för tystnaden”

* ”Tystnaden en bristvara i vår tid”

* ”Avfallsmusik och industriella ljudlandskap”

* ”Brus kan vara mer intressant än melodier”

* ”Den tyska ljudmaskinen sätter spår”

* ”Det surrar, piper och pyser om språket”

[Foto: Dan Hansson]