Flygandet som dröm och mardröm

Förra veckans tragiska flygolycka utanför Brasilien är på samma gång en påminnelse om både ödets nyckfullhet och vår utsatthet i det moderna teknikbaserade globalsamhället.

Just flygandet har ju fram till relativt nyligen inte varit annat än en mångtusenårig dröm, oftast betraktad som ett övermänskligt mål, som i den hybrisvarnande myten om Ikaros.

Den 17 december 1903 flög bro?derna Orville och Wilbur Wright va?rldens fo?rsta flygplan. ”Flyer 1” nådde 36 meter pa? 12 sekunder. Sedan gick utvecklingen hastigt desto längre, pådriven av en stark pionjäranda (skildrad exempelvis i Jacques Werups roman och Jan Troells filmatisering om den första svenska kvinnan som tog flygcertifikat, Elsa Andersson) men kanske i ännu högre grad av första världskrigets luftstrider.

Givetvis var framstegen redan från början kantade av missöden och olyckor, som via medierna framkallade en allmänt spridd, i vissa fall överdriven flygrädsla. Den 16 februari 1920 publicerade den svenske flygpionjären Olof Dahlbeck en artikel under strecket i vilket han beklagade rapporteringens fokusering på olyckor:

”Den publicitet, som flygväsendet allt från sitt första framträdande varit i åtnjutande av, har sina avigsidor. Särskilt är det beklagligt, då flygningen nått en sådan utveckling att endast mera uppseendeväckande rekordflygningar anses böra omnämnas i pressen under det att olycksfallen alltid kunna beräkna sitt rikligt tilltagna utrymme.”

För att i stället, på numera känt maner, lyfta fram statistik som visade att flygolyckor var jämförelsevis ovanliga:

”Dessa utländska erfarenheter, som vunnits under en mycket omfattande flygverksamhet och äro officiella, tala sitt tydliga språk. Flygmaskinen har nu hunnit till det stadium då den försiktigt använd och under iakttagande av en noggrann kontroll över personal och materiel knappast är ett mera riskabelt fortskaffningsmedel än de snabbare på jordytan.”

Läs den i sin helhet här:

* ”Flygolyckor”

Samma höst skrev tidningens medarbetare C J Engström om sina upplevelser av en flygtur mellan London och Malmö via Hamburg och Amsterdam:

”Man startar från Malmö ena morgonen kl. 9 och är i London nästa förmiddag kl. 11. Om någon tid upphör denna regelbundna trafik. Det blir för kallt att fara i öppna plan, och andra tyckas ej förekomma häremellan och Amsterdam.”

Som Thure Stenström påpekade i sin streckare om streckarens historia, får Engström resan ”att framstå som vore den nästan lika exotisk som en färd till Mars.”

”Uppe i höjden kunna vi ej samtala till följd av dånet från propellern. Jag hittar därför på att låta min anteckningsbok och blyerts förmedla tankeutbytet. Han skriver: ’Har ni något emot att jag röker?’ och jag nickar bifall, eftersom han i första rummet riskerar sitt eget liv. Föraren kom jag i hastigheten inte att tänka på.”

* ”London–Malmö i luftexpress”

[Foto: Ett flygplan som nödlandat strax efter starten från Ostende flygfält i Belgien 2001 / Peter Maenout, AP]