125 år av daglig förnyelse

I dag har det förflutit exakt 125 år sedan Svenska Dagbladet utkom för allra första gången, den 18 december 1884. Att tidningen överlevt de senaste 125 årens fundamentalt förändrade medielandskap och dramatiska ekonomiska konjunkturer är förstås fantastiskt – ett bevis på tidningsläsandets konstans i det moderna livet, men också på Svenskans förmåga att anpassa sig efter läsarnas skiftande önskemål och krav, att förbli oumbärlig.

Alltid är det svårt att sia om framtiden, men man kan förstås undra om SvD kommer att lyckas överleva i ytterligare 125 år. De nätbaserade mediernas explosion på senare år har väckt liv i olyckskorparna, som tänker sig att den kommersiellt gångbara nyhetsförmedlingen utgör en epok som snart är förbi, åtminstone i morgontidningens produktionstunga och ”långsamma” form. Den som lever får se. Liknande orosmoln tyckte man sig förvisso se redan vid 75-årsfirandet 1959, då tidningens dåvarande chefredaktör Allan Hernelius i ett festtal uppehöll sig vid den tidens nya medium: tv:n:

”Det finns andra yttre faror för pressen. Som en av dessa har televisionen utpekats. Jag delar personligen icke dessa farhågor. Televisionen kommer att ha sin uppgift i morgondagens samhälle, pressen sin. Pressen kan aldrig ett ögonblick som televisionen föra in händelsen i vardagsrummet i samma stund som den inträffar. Den kan inte presentera namn och människor livs levande framför aftonbrasan. Men den har andra uppgifter. Den kan möjliggöra för tv-tittaren att bättre förstå händelserna. Den kan /…/ ge djup åt bilden och sätta in den i dess sammanhang i det ögonblick läsaren själv väljer. Den kan utan risk för missuppfattningar värdesätta och bedöma på annat sätt än TV-rutan förmår.”

Mer om exakt hur SvD har mött utmaningarna och utvecklats under de första 125 åren kommer ni att kunna läsa i söndagens tidning. Dagen till ära vill jag ändå passa på att bjuda på läsning om tidningens historia, ur tidningens historia.

Som den understreckare som publicerades vid 50-årsfirandet, ”Ur äldre årgångar av Svenska Dagbladet” (27/12 1944), med utvalda exempel ur tidningens allra första årgångar. Och den som publicerades vid 75-årsjubileet, om Verner von Heidenstams betydelse för Svenskans karaktär, ”Heidenstam och Svenska Dagbladet” (19/5 1959). Året därpå kom första volymen i en tredelad historik över Svenska Dagbladet, som anmäldes i streckaren ”Svenska Dagbladet historia” (24/10 1960).

Som jag berättat tidigare gjorde Under strecket entré hösten 1918, men avdelningen hade faktiskt föregåtts av sporadiska streckarartade texter redan dessförinnan, dock inte under benämningen Under strecket. Den allra första av dessa ”förtida” streckare skrev Oscar Levertin 1897, om Strindberg (”En essay med anledning av den nya samlingen av Tryckt och otryckt”). Mer om streckarens historia kan man läsa i historiska streckare:

* ”Från feuilleton till streckare”

* ”Varför under strecket?”

* ”En fruktad kritiker som skapade streckaren”

* ”Bokslut över 82 år under strecket”

Och på tal om historiska streckare: i ”1900-talsarkivet” kan man läsa över 100 understreckare från åren 1918–1999.

Läs även andra streckare om presshistoria:

* ”400 år sedan första tryckta tidningen kom ut”

* ”När läsandet av tidningar ersatte bönen”

* ”När tidningarna ansågs fördärva nationen”

* ”Liberal press del av demokratins framväxt”

* ”Reklamen satte arbetarpressen i en rävsax”

* ”Med osviklig instinkt för journalistik”

– samt om nutida utmaningar i det rådande medieklimatet:

* ”Massförströelse hotar Sveriges medielandskap”

* ”Verkligheten ställer till det för journalistiken”

* ”Pressetiska ideal krockar med medieklimatet”

* ”Die Zeit står emot trycket”