Wahlunds historiska hamster

Jag får ofta frågan om ett eller annat ämne kunde ”vara något” för en understreckare. Svaret är alltid ja.

Det hör nämligen till streckarens egenheter att den kan handla om i princip vad som helst – så länge texten är välskriven och intressant och förutsatt att själva angreppssättet passar understreckarformen.

Särskilt ett understreckarpar har blivit klassiskt i fråga om att illustrera denna öppenhet: Per Erik Wahlunds två streckare om sina guldhamstrar, Silvia I och Silvia II. (Så lät det till exempel i Leif Carlssons understreckare på ämnet understreckare: ”Intet ämne är uteslutet för behandling under strecket; om det nämligen behandlas på rätt sätt. Man kan skriva om en älskad guldhamster; som Per Erik Wahlund.”)

Författaren, översättaren och mångårige SvD-medarbetaren Per Erik Wahlund kom att skriva närmare 150 understreckare, de flesta under 60-, 70- och 80-talen. Ofta handlade det om litteratur eller teater. Ganska ofta om japansk kultur, ibland om kokkonst. Och så alltså om kärleken till ett husdjur.

Den 30 januari i år avled Per Erik Wahlund. I sin minnesartikel i dagens SvD (även här) skriver Mats Gellerfelt: ”Många skrattade nog åt patetiken, som när han berättade om tomheten efter att inte längre ha den lilla kamraten på armen. Men, som alltid när någon skriver varmt om djur, blev detta en stor succé bland läsarna och få ögon var nog torra bland djurvännerna. Inte mina heller.”

Läs dem i sin helhet:

* ”Det idealiska sällskapsdjuret” (10/9 1977)

* ”Ur en mycket liten personlighets liv” (4/2 1979)

(Bilden till höger: Per Erik Wahlund, tecknad av Nils Melander.)