Annons

Under strecket-bloggen

Ludvig Hertzberg

Ludvig Hertzberg

Som bäst pågår Earth Hour jorden runt, en tidszon och timme i taget. Hushåll och företag uppmanas som bekant att mellan 20.30 och 21.30 denna lördag släcka sina lampor, för att spara lite energi men framför allt som en symbolisk manifestation för oron över den globala uppvärmningen. Detta initiativ av Världsnaturfonden går av stapeln för tredje året i rad, ett evenemang som fort har fått ett rätt stort genomslag. Mer om arrangemanget kan man läsa exempelvis här och här.

Det var inte så länge sedan som vi över huvud taget inte hade några lampor att släcka, bortsett från levande ljus. Först under 1800-talet blev gatorna i Stockholm belysta under de mörka timmarna. Om hur det gick till skrev Ingemar Lundkvist i understreckaren ”Trottoarer och gasljus gjorde gatan gångbar” (16/12 2003) :

”I svenska städer sattes under 1600-talet rovoljelampor upp på viktigare byggnader som rådhus och tullportar. När gas på 1810-talet började ersätta olja i Londons gatlyktor passerades en milstolpe i europeisk stadsbyggnadskonst – ett tidens ljusbringande tecken på att mörkrets makter var på väg att förpassas ut ur staden, tillbaka till sägnernas värld. I stället tog nattlivet sin början.”

Om hur elektriciteten kom att förändra vår fritid och därigenom kultur skrev Harry Martinson år 1941 understreckaren ”Lampans ande”:

”Nu sitter folk bortskämda med elektriska belysningsanordningar och nyckelordet till hemlivet är precis raka motsatsen till förr. Då hette det samling (kring lampa och bok), nu heter det förströelse: radiokabareer, hemmagolvsjazz till radiomusik och – för att ta begreppet förströelse mera bokstavligt – biospring.”

Medvetenheten om människans påverkan på miljön och klimatet växte långsamt fram under förra seklet, vilket Mattias Legnér har redovisat i streckaren ”1900-talet öppnade ögonen för klimatet” (8/1 2006):

”Att jordytans temperatur har varierat kraftigt genom tiderna har varit känt bland naturforskare ända sedan den moderna naturvetenskapen tog form i slutet av 1800-talet. Växthuseffekten som dynamit i internationell politik är emellertid ett mycket senkommet tillskott. Först på 1980-talet, en tid efter att allt fler forskare börjat se samband mellan antropogena (mänskliga) utsläpp och globala temperaturförändringar började krav på politiska åtgärder att formuleras.”

Läs även andra streckare om växthuseffekten, kärnkraftsproblematiken, miljöbrott och klimatpolitik:

* ”Varning för klimatkrisens överraskningar” av Victor Galaz

* ”Förbrytelser mot naturen under lupp” av Tomas Öberg

* ”Kärnkraften och den nationella stoltheten” av Maja Fjæstad

* ”Kyotoprotokollet sätter klimatet på spel” av Joakim Sonnegård

* ”Debattklimatet har sprungit ifrån Bush” av Anders Carlsson

* ”Klimatet föder och förgör civilisationer” av Lars Fimmerstad

* ”Den sovjetiska smutsen blev till guld” av Per Högselius

* ”Människan leker rysk roulette med jorden” av Mattias Legnér

* ”Framtiden förhandlas fram” av Thomas Kaiserfeld