Under strecket-bloggen

Ludvig Hertzberg

Ludvig Hertzberg

”Meddelandet kommer som en kall skugga från dödsriket mitt i högsommarhettan: Willy Kyrklund har gått ur tiden. Eftersom det är det andra celebra dödsfallet på några dagar blandar barnen ihop namnen och frågar mig vem som får ärva tivolit den här gången? Och det känns plötsligt lätt att svara – det är ju vi, som kan läsa, som får ärva det. Konstruktionen är gjord av ett sådant material att det håller.”

Så inleder Daniela Floman dagens understreckare om Willy Kyrklund (1921–2009), en av det svenska språkets stora konstnärer, som avled i lördags. ”Hans prosa kunde kallas naiv, i den bemärkelsen att den var fylld av ironier och en sorts barnets oförvillade blick,där det till synes självklara avlockas nya innebörder”, noterade å sin sida Mats Gellerfelt i gårdagens nekrolog.

Willy Kyrklund, uppvuxen som finlandssvensk i Helsingfors och Karelen, sedan 1944 bosatt i Sverige, romandebuterade år 1949 med ”Tvåsam” och blev tidigt uppmärksammad, inte minst i denna tidning: redan två år senare, samma år som han kom med sin andra roman, ”Solange”, belönades han med Svenska Dagbladets litteraturpris.

Kyrklund skrev förutom romaner såväl noveller och pjäser som reseskildringar och essäer. När romanerna och reseskildringarna år 1995 utgavs i en samlad utgåva, ”Prosa”, anmäldes den av SvD:s dåvarande kulturchef Peter Luthersson under strecket:

* ”Illusionslöst om människans villkor”

Ett par år senare blev Kyrklund föremål för en essäantologi, ”Skeptikerns dilemma”, anmäld i SvD av Jesper Olsson:

* ”Den fåfänga jakten efter en mening”

När SvD år 2006 under vinjetten ”Svensktoppen” lät tidningens litteraturkritiker presentera sina svenska favoritböcker utgivna under kvartsseklet 1980-2005, valde Carl-Johan Malmberg att lyfta fram Kyrklunds ”Elpënor” (1986), ”en av de få litterära skapelser på svenska från de senaste 25 åren man kan kalla ett mästerverk”:

* ”Elpënors svikna förhoppningar handlar om envar”

Mer om Willy Kyrklund kan man på nätet läsa exempelvis i Biografiskt lexikon för Finland, vars Kyrklund-artikel är författad av dagens streckarskribent, Daniela Floman.

Till sist Willy Kyrklunds egna slutord, de sista raderna på den sista sidan i den sista boken (”Om godheten”, 1988, nyligen föremål för en avhandling):

När gryningen utträder ur sitt gryningskap.
När främlingen utträder ur sitt främlingskap.
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap.
När stenen utträder ur sin stenighet.
När sparven utträder ur sin sparvighet.
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet.
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet.
När intet utträder ur sin intighet.
Denna ängslan.

[Foto: Jurek Holzer, 2001]

Fler bloggar