Blod- och skräck-tv går hem i USA

Som tidigare nämnts är en av vårens tv-premiärer i USA ”Bates Motel”. Men serien är inte, och här kan det vara på sin plats att varna för spoilers, en regelrätt prequel: även om den sägs skildra Norma och Norman Bates innan händelserna i Hitchocks film från 1960 så utspelar sig ”Bates Motel” – i nutid.

Av döma av det första avsnittet är Norma och Normans relation knappast sund, men att Norma mer eller mindre tvingas att bli en mördare efter ett överfall är bara fantasilöst. Kanske kan en kvinna inte få vara mördare på samma premisser som män i amerikansk tv ännu. Vera Farmiga gör åtminstone Norma med övertygande paranoia, medan Freddie Highmore (”Kalle och chokladfabriken”) som unge Norman fungerar sämre: hans nervösa sätt blir bara konstalt. Men det är inte det enda problemet med premiäravsnittet – som ju i och för sig är en erkänt svår konst att få till då premiss, karaktärer och framåtdrivande narrativ ska introduceras i ett och samma avsnitt. Problemen här är ett slarvigt manus, skådespelarnas insatser i stort (kanske även beror på klyschiga karaktärer) och att det helt enkelt är svårt att göra en i skuggan Hitchcocks tongivande skräckis som går att ta på allvar.

Att A&E valt att satsa på ”Bates Motel” (man beställde tio avsnitt utan att göra en pilot först) beror sannolikt på framgångarna för ”The walking dead” och ”American horror story” som ju visade att skräck går att översätta till tv (med knappt godkänt resultat, säsong ett av ”American horror story” är väl inget under av kvalitets-tv direkt). Och mycket riktigt blev ”Bates Motel” en publikframgång för A&E, 3 miljoner tittare såg premiären. Även amerikanska kritiker är förvånansvärt positiva till den blodiga premiären.