Annons
X
Annons
X

Kulturbloggen

Anders Q Björkman

Anders Q Björkman

I samband att Kraftwerk ställer ut på Moderna museet i Stockholm i januari ska de också ge två konserter på Cirkus. I morse kl 9 släpptes biljetterna – och de tog slut omedelbart, varpå en tredje extrakonsert den 23 januari presenterades. Men uppenbarligen finns ett riktigt stort sug efter Kraftwerk i Stockholm. Nu på eftermiddagen meddelar nämligen Live Nation att Kraftwerk ska ger ytterligare en konsert den 23 januari. Det blir alltså två konserter i rad den kvällen, en klockan 19 och en klockan 22. Sammanlagt fyra konserter under tre dagar alltså.

Att den tyska musikgruppen kommer till Stockholm blev klart i torsdags. Då meddelade Moderna museet att Kraftwerk ska delta med en konstinstallation i Modernas utställning ””Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk” som inleder konståret den 22 januari. Att intresse fanns från Kraftwerks sida kom fram under en intervju som jag gjorde med originalmedlemmen Ralf Hütter i Berlin i somras:

”Hmm, ni har ju Moderna museet i Stockholm? Kan du inte tala om för museiintendenten att vi kanske skulle kunna komma dit?”, sa han i SvD:s intervju.

På Moderna ställer gruppen ut sin konstinstallation ”1 2 3 4 5 6 7 8”, som tidigare har visats på Galerie Sprüth Magers i Berlin. Det handlar om en serie projektioner med rörlig 3D-grafik ackompanjerade av åtta låtar från de åtta album som ingår i Kraftwerk-boxen ”Der Katalog”.

WEB_INRIKES

Kategorier

Anders Q Björkman

”Hmm, ni har ju Moderna museet i Stockholm? Kan du inte tala om för museiintendenten att vi kanske skulle kunna komma dit?”

Kraftwerks Ralf Hütter var ganska tydlig med att han gärna ställde ut på Moderna museet när jag i slutet av juni träffade honom för en intervju på Galerie Sprüth Magers i Berlin. Hütter var då i full färd med att avsluta arbetet med konstinstallationen ”1 2 3 4 5 6 7 8” – en serie projektioner med rörlig 3D-grafik ackompanjerade av åtta låtar från de åtta album som ingår i Kraftwerk-boxen ”Der Katalog”.

Det hann gå på dagen fyra månader från det att SvD Kultur publicerat den stort uppslagna intervjun, innan herr Hütter fick sin önskan uppfylld. I dag går Moderna museet ut med ett pressmeddelande om att ”1 2 3 4 5 6 7 8” kommer till Skeppsholmen. Kraftwerks installation inleder den 22 januari konståret på Moderna och ingår i utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”. Så på med 3D-brillorna – konstverket Kraftwerk är värt att se!

Och ta med glasögonen till Cirkus på Djurgården också. Där ger nämligen robotarna från Düsseldorf två konserter – 21 och 22 januari – i samband med utställningen på Moderna. Biljetterna släpps den 12 november klockan 9.

(Och för den som vill ser hur Kraftwerk tog sig ut när de fortfarande var akustiska krautrockare, kan jag rekommendera detta inlägg på Konsertbloggen).

Switzerland Music Kraftwerk

Från en Kraftwerk-konsert i Zürich förra året. Foto: Steffen Schmidt/AP

Harry Amster

Sångaren Manolo Escobar, som fick en hit med ”Y Viva Espana”, har avlidit 82 år gammal. I Sverige gjorde Sylvia Vrethammar internationell succé med låten och fick samtidigt kritik för att hon spelat in den.

Manolo Escobars låt blev en del av Spaniens kulturella identitet på 1970-talet, enligt BBC. Så sent som den här månaden sa han: ”Musik är mitt liv. Jag kommer aldrig att ge upp.” Det var ”Y Viva Espana”  som 1973 gjorde honom till en internationell stjärna. Låten baserades på ”Eviva Espana” som skrevs av den belgiska duon Leo Rozenstraten och Leo Caerts 1971. Artisten Samantha sjöng den på holländska. Escobars version sålde i sex miljoner exemplar och släpptes i samma veva som Spanien förvandlades från diktatur till demokrati och turismen höll på att explodera.

1974 fick Sylvia Vrethammar en stor hit med låten och gick upp till fjärde plats på den brittiska singellistan, stannade i 28 veckor och sålde närmare en miljon ex.

När jag intervjuade henne 2002 sa hon så här: ”Jag förstod ingenting förrän jag kom dit på turné och åkte skytteltrafik till Top of the Pops. Där stod jag med min spanska hatt bland alla popgrupper.”

I Sverige blev hon beskylld för att stödja Franco-diktaturen, något hon kommenterade så här: ”Jag trodde inte det var sant. Svenska pressen frågade mig om jag vet vad som händer i Baskien. Jag sa att låten var en hyllning till sommaren och ingen politisk sång. På turnépremiären protesterade jag och gjorde om texten till ”No Viva Espana, I want go to sunny Spain”. Det blev jätterubriker i England men i Sverige skrev man ingenting”, sa Sylvia Vrethammar.

Här är Manolo Escobars version:

YouTube Preview Image

Sylvia Vrethammar sjunger i Top of the Pops:

YouTube Preview Image

Till sist Samanthas original:

YouTube Preview Image

 

 

Harry Amster

Den brittiske sångaren Noel Harrison har avlidit, 79 år i gammal i sin hemstad Devon, enligt BBC. Han är mest känd för sin hit ”The windmills of your mind” från soundtracket  till ”Äventyraren Thomas Crown”. Den vann en Oscar 1968 för bästa låt och många gjorde cover på låten: Dusty Springfield, Petula Clark, Sting, Gunnar Wiklund och Barbra Streisand.

Noel Harrison, som var son till skådespelaren Rex Harrison, har en gång sagt om inspelningen av sin succélåt: ”Det verkade inte så märkvärdigt just då. Jag gick till studion en eftermiddag, sjöng låten och glömde mer eller mindre bort alltihop.”

Det var först senare han insåg vilket fin låt Michel Legrand hade komponerat. Harrison flyttade till USA, spelade i tv-serien ”The girl from UNCLE” och fick inga fler hits. Före ”The windmills of your mind” hade han två listplaceringar med  ”A young girl” och Leonard Cohens ”Suzanne”.

Här sjunger Noel Harrison sin hit ”The windmills of your mind”.

YouTube Preview Image

 

Harry Amster

Beach Boys är verkligen bandet som älskar att splittras. Sedan 50- årsjubileet plus plattan ”That’s why God made the radio” meddelade ju Mike Love i oktober 2012 att han fortsätter att turnera med Bruce Johnston och struntar i Brian Wilson (geniet som skrev alla låtarna), Al Jardine och David Marks.

Brian Wilson är  inte den som ger upp utan är nu ute på turné med just Al Jardine och Davids Marks plus tidigare Beach Boys-medlemmen Blondie Chaplin. Han har också med sig brittiska rockhjälten Jeff Beck på gitarr. I kväll spelar de i Las Vegas, på söndag i Los Angeles och nästa fredag i Detroit.

Beach Boys har nyligen släppt samlingsboxen ”Made in California” (Universal). Här finns sex cd med demos, b-sidor och alternativa versioner, och många tidigare outgivna låtar med de avlidna bröderna Carl och Dennis Wilson. 174 låtar sammanlagt varav 60 tidigare outgivna. De flesta hitsen finns med, både i mono och stereo, BBC-spelningar och allt som en nördfan kan tänkas vilja ha. Och trots att allt inte är i ”Pet sound”-klass är det fortfarande lika överraskande att Beach Boys lyckades få till det så många gånger. Trots bråken, dödsfallen och splittringarna.

”I get around”, första listettan 1964.

YouTube Preview Image

”Help me Rhonda”, kolla in Mike Loves ”dans” längst till höger.

YouTube Preview Image

Medley från 1969, låtar som ”Darlin’”, Wouldn’t it be nice”, ”I can hear music”, ”California girls”. Kolla fortfarande in Mike Love.

YouTube Preview Image
Harry Amster

David Frost, som dog i lördags, hann intervjua alla från John Lennon till Richard M. Nixon. En som han ständigt återkom till var Paul McCartney som han åtminstone träffade tre gånger, senast 2012 i en timslång intervju för tv-kanalen Al Jazeera. Intervjuerna fungerar så bra för att Frost är ordentligt förberedd, får McCartney att slappna av och svara på allting på ett rakt sätt.

1964, när Beatles slagit igenom stort, ses de båda i programmet ”A degree of Frost”. Frost pressar McCartney på vad de ska göra efter framgångarna, listettorna och filmsuccéerna. McCartney snoppar av honom med en glimt i ögat: ”Fråga inte mig, jag är bara den som gör det.” Och när han tjatar om det finns något McCartney skulle kunna göra, annat än att skriva låtar, svarar ex-Beatlen: ”Dra mig tillbaka.” Frost förutspår att det kommer nog att ske först 2010. Men McCartney har, som bekant, inga sådana planer. Hans nya album ”New” släpps i mitten av oktober

YouTube Preview Image

1997 intervjuar han McCartney i ”Paul McCartney talking with David Frost” . McCartney berättar att han och John Lennon jobbade tretimmarspass och alltid kom ut med minst en färdig låt. Lennon och McCartney klarade att jobba ihop så intensivt för att mediebilden inte stämde. McCartney var nämligen inte bara en mjukis precis som Lennon inte bara var någon arrogant tuffing. Även Lennon kunde vara en ”softie”.

YouTube Preview Image

Sista gången de träffades var 2012 i ”The Frost interview” på Al Jazeera.  McCartney spelar ”Lady Madonna” på pianot, berättar att han var ”välsignad” för att han var killen som fick skriva med John, att de skrev nästan 300 låtar, om Yoko Ono, ”det var inte hennes fel att Beatles sprack”, om romansen med Linda Eastman och hennes död i cancer och om hur det är att vara en äldre pappa till en åttaårig dotter.

YouTube Preview Image
Harry Amster

Paul McCartney fortsätter att spela med Nirvana. Den här gången i Seattle, Nirvanas egen stad, med Dave Grohl, Krist Novoselic och Pat Smear. De spelade ”Give me some slack” som McCartney spelade in med Nirvana 2012 i samband med Dave Grohls filmprojekt ”Sound city”. McCartney/Nirvana fortsatte för första gången med Beatlesklassiker som ”Get back”, ”Long tall Sally”, ”Helter skelter”, ”Golden slumbers”, ”Carry that weight” och ”The end”, enligt NME. Dave Grohl växlar med mellan trummor och gitarr och fortsätter det så här har McCartney fixat ett fantastiskt nytt kompband.

McCartney/Nirvana spelar ”Helter skelter”.

YouTube Preview Image

Beatles original av ”Helter skelter”.

YouTube Preview Image

McCartney/Nirvana spelar ”Get back”.

YouTube Preview Image

 

 

 

Harry Amster

Beatles och Blur går bra. Men inte Rolling Stones och Oasis. Och absolut inga kvinnor. När den brittiska drottningen får lyssna på en tolv minuters medley av den brittiska rockens största prestationer så platsar Beatles, Blur, Kinks, Who, Elton John, Queen, David Bowie, Pink Floyd, Blur och The Feeling. Det är den sistnämnda gruppen som framför låtarna. Urvalet verkar ha gjorts av någon som är skräckslagen för kvinnor. Annars skulle ju Dusty Springfield, Chrissie Hynde, PJ Harvey, Marianne Faithful, Amy Winehouse och Adele platsa. För att nämna några.

Men The feeling tycktes inte hitta kvinnor när de gick igenom 60 år av brittisk rock. Även manliga grupper som Sex Pistols (”God save the Queen” hade suttit fint) och Elvis Costello försvann på vägen, enligt The Independent. The Feeling spelar låtarna i helgen i Buckingham Palace. Här är låtlistan: ”Day Tripper” med Beatles, ”You really got me” med Kinks, ”Pinball wizard” med The Who/Elton John, ”Under pressure” med Queen & David Bowie, ”Another brick in the wall (part 2)” med Pink Floyd, ”Parklife” med Blur, och ”Love it when you call” med The Feeling.

”Day tripper” med Beatles

YouTube Preview Image

”You really got me” med Kinks

YouTube Preview Image

Borde ha varit med: ”You don’ät have to say you love me” med Dusty Springfield

YouTube Preview Image

 

Harry Amster

The Moody Blues skulle ha spelat i Filadelfiakyrkan den 29 juni. Av någon anledning ställde de in både Stockholms- och Köpenhamnskonserten. Men de har precis släppt boxen ”Timeless flight” (Universal) med 17 cd. Som tur är finns det en mindre version med fyra cd där de flesta av deras kända mellotron-låtar finns med. Singeln ”Love and beauty” från 1967 hade jag missat men det är en klassisk Moody-låt. Alltid kul att höra gamla låtar som ”Nights in white satin”, ”Never comes the day”, ”Higher and higher” och ”Gypsy”. Själv slutade jag lyssna efter albumet ”Seventh soujorn” (1972). Här finns fortsättningen med hur många låtar och album som helst. Men den sorgliga sanningen är att ju längre fram i tiden desto smörigare och tråkigare låtar.

När bandet besökte Sverige 2008 intervjuade jag frontmannen Justin Hayward. Han berättar att det bara tog två dagar att göra ”Days of future passed” och att de inte var speciellt bra i början. Läs här. Bandet består i dag av Hayward, Graeme Edge och John Lodge.

Jag skrev också om Moody Blues i serien ”The beat goes on”. Här några utdrag från artikeln daterad 10 mars, 1997:

Trots att Mike Pinder, mannen bakom det karaktäristiska mellotron-soundet, lämnade gruppen i vredesmod 1978 har populariteten inte släppt. Istället har de spelat in en ny version av ”Legend Of A Mind” från lp:n ”In SearchOf The Lost Chord”. Det är låten med textraden ”Timothy Leary’s dead…”. Grabbarna var polare med LSD-profeten och tyckte att nu när Leary verkligen är död behövdes en smärre förändring. Den nya textraden lyder ”Timothy Leary lives…”.

Men Justin Hayward, sångare och huvudfigur i gruppen, tar avstånd från knark: ”Jag har förstått att människor som fastnar i
knarkmissbruk vanligtvis är viljesvaga och korkade människor”. För övrigt tillfrågades Timothy Leary vid ett tillfälle varför Moody Blues sjöng att han var död. Learys svar löd: ”De var fulla och höga en kväll. Det är allt. Det var rock’n’roll.”

The Moody Blues är en Birminghamgrupp som bildades ur flera lokala band 1963-64. Deras andra singel ”Go Now”, som Denny Laine sjunger, blev en världshit och i Sverige plågade Janne Persson och Lucas ett helt folk med sin version (det var
innan han gav ut den banbrytande låten ”Växeln hallå, hallå, hallå/koppla mig till 22”).

Sedan floppade tre singlar i rad vilket gjorde att debut-LP:n ”The Magnificent Moodies” uppenbarligen fått fel namn. Den dog en stilla död men här finns underbara låtar från rhythm and blues-perioden som ”Stop”, ”Boulevard De La Madelaine” och ”Life’s Not Life”.

Gruppen består än i dag av ursprungsmedlemmarna Justin Hayward, Ray Thomas, Graeme Edge och John Lodge. Denny Laine lämnade gruppen 1966 och blev sedermera Paul McCartneys högra hand i Wings. Justin Hayward jobbade tidigt med Lonnie Donegan och Marty Wilde (Kims pappa) och brukade spela kompgitarr på Wildes inspelningar tillsammans med Jimmy Page.
1967 blev Moody Blues tillfrågade om de ville göra en demonstrationsplatta för att visa hur bra stereo-inspelningar kunde låta. De gick med på att spela in en rockversion av Dvoraks symfoni ”Från nya världen” tillsammans med en stor orkester.

Istället blev det egna låtar vilket resulterade i lp:n ”Days Of Future Passed” (1967). Den varvar vanliga mellotron-låtar med en symfoniorkester som vräker på. Skivbolaget Decca hatade skivan men släppte den ändå eftersom pengarna redan var utlagda.
Sedan följde album på album varav tre toppade den engelska listan: ”On TheThreshold Of A Dream” (med underbara ”Dear Diary”, ”Never Comes The Day” och ”So Deep Within You”), ”A Question Of Balance” och ”Every Good Boy Deserves Favour” som inleds med en genomgång av världshistoriens musik. På något underligt vis ror de projektet iland.

Moody Blues gjorde melankoliska, men lite kladdiga, melodier. De roade sig ofta med att recitera ”kosmisk poesi”, ungefär lika anspråkslöst som Jim Morrison. Liksom Jimi Hendrix var de influerade av en Elektra-LP från 1967: ”The Zodiac” med
studiogruppen Cosmic Sounds.

1972 fick de en stor hit med ”Isn’t Life Strange” men lade gruppen på is 1973. Massor av soloprojekt följde men albumen sålde inte. 1978 kom albumet ”Octave”, Pinder lämnade gruppen och ersattes av ex-Yes organisten Patrick Moraz. 1981 års
album ”Long Distance Voyager” tog sig upp till USA-listans första plats.

 

Live Isle of Wight 1970, många intervjuer.

YouTube Preview Image

”Nights in white satin”.

YouTube Preview Image

”Go now”, som jämt spelades i svensk radio.

YouTube Preview Image

”Boulevard de la Madelaine” från 1967.

YouTube Preview Image

”Isn’t life strange”.

YouTube Preview Image

 

 

 

 

 

 

 

 

Elias Björkman

Under närmare fyra år har Mattias Friberg filat på albumet ”Riviera” som han nu släppt under namnet Shadow Shadow. Resultatet är sommarens bästa skiva. Friberg har skapat ett finstämt elektroniskt album med vemodiga sångmelodier över 80-talssynthar. Gästar på sång gör bland andra Sibille Attar, Britta Persson och Kicki Halmos. De som är bekanta med Fribergs projekt Logh –  ett av Sveriges bästa band – kommer säkert känna sig i hur melodierna är konstruerade och låtarnas uppbyggnad.

Möjligen tappar ”Riviera” något i skärpa på dess andra halva, men det är också en få invändningar. Det är ett sällsynt vackert soundtrack Friberg försett sommaren 2013 med.

Skivan finns bland annat på Itunes och Spotify.

Se videon till ”Riviera” här: