Annons
X
Annons
X

Kulturbloggen

Anders Q Björkman

Anders Q Björkman

Än är inte hoppet ute för Hertha Hillfons konstnärshem. Sedan jag i en krönika den 24 april uppmanade kulturpolitiker och kulturmecenater att samarbeta för att rädda konstnärshemmet, har kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) varit där på visit och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) lär ha bokat ett datum för ett studiebesök.
I kväll klockan 19 presenterar dessutom föreningen Hertha Hillfons Vänner sig för allmänheten på ett informationsmöte på Konstfack (i salen Svarta havet) vid Telefonplan. Målet är att bevara konstnärens bostad med ateljéer i Mälarhöjden i södra Stockholm och därmed skapa stadens första museum över ett kvinnligt konstnärshem.
Hertha Hillfon gick bort i höstas, 92 år gammal. Enligt planerna ska fastigheten säljas och konsten auktioneras bort.

atelje

Interiör från Hertha Hillfons atelje i Mälarhöjden. Foto: Anders Q Björkman

 

Kategorier

Anders Q Björkman

Klockan tickar för Hertha Hillfons ateljéer i Mälarhöjden i södra Stockholm. Konstnären gick bort i höstas, 92 år gammal, och nu ska fastigheten säljas och konsten auktioneras bort. I en krönika den 24 april uppmanade jag kulturpolitiker och kulturmecenater att samarbeta genom att slå ihop sina kloka huvuden – och pengapåsar – för att rädda konstnärshemmet. Tyvärr har det inte hörts ett ljud från kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) eller Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP).

Tills nu. I ”Kulturnytt” i morse fick Sjöstedt frågan om det inte var problematiskt att Stockholm har flera bevarade manliga konstnärshem, men inte ett enda kvinnligt:
”Det är tråkigt och det talar ju för Hertha Hillfon naturligtvis”, löd svaret.
Samtidigt gjorde dock kulturborgarrådet klart att Stockholm inte ensamt kan ta ansvar för frågan, utan att här också krävs statligt engagemang.
Som sagt: varför inte samarbeta för att lösa frågan?
Nå, vad säger kulturministern?

atelje

Interiör från Herta Hillfons ateljéer i Mälarhöjden. Foto: Anders Q Björkman

 

Anna Ångström

Nu har det hänt igen. Konst som retar makthavare stoppas – ett fenomen SvD Kultur ägnade ett helt reportage den 30 mars. Dramatikern Gertrud Larssons satir om krisen i Glasriket, ”Glasjesus” som i sommar skulle ha spelats i ett tält i Orrefors och Kosta, flyttas till Åfors och Hovmantorp. I slutet av mars fick Regionteatern Blekinge Kronoberg ett mejl från styrelsen i Kosta Folkets hus om att den enhälligt har beslutat att inte upplåta plats till uppsättningen: ”… flera personer i vår omgivning uppfattar pjäsen som ett personligt påhopp på huvudpersonen, vilket vi inte vill ställa oss bakom.”
Huvudpersonen är Torsten Jansson, som via New Wave Group sedan 2005 äger Orrefors Kosta Boda-koncernen. Han sågs först som Glasrikets frälsare men har istället lagt ner flera glasbruk.

Ironiskt nog fick Gertrud Larsson nyligen Ibsenpriset för sin vassa penna.

– Det är beklämmande och fegt av Kosta Folkets hus att inte ta emot uppsättningen. Folkets hus är ändå en del av arbetarrörelsen och pjäsen är skriven ur glasarbetarnas perspektiv. Det är också skrämmande att Torsten Jansson har så stor makt i bygden. Pjäsen har inte ens haft kollationering innan censuren slår till, säger Gertrud Larsson till SvD.

Samtidigt tycker hon att tilltaget pekar på konstens kraft:

– Teater kan röra upp känslor. Det är uppiggande att den har sprängkraft.

Magnus Holm, chef för Regionteatern, säger:
– Jag blev förvånad och chockad. För mig känns det väldigt konstigt att man fattar det här beslutet innan innehållet i pjäsen är känt.

 

Anders Q Björkman

Sven Ljungberg tog gärna en rejäl fajt med byråkrater och politiker. Som när beslutsfattarna hade låtit såga ner lindarna på Kungsgatan i hemstaden Ljungby – han protesterade då med målningen ”Förslag till statyuppställning av kommunalpampar i Ljungby”. Den föreställde gatan i fråga, men i stället för en allé stod där kommunalråden uppradade. ”Jag gjorde statyer av dem, så att hundarna fick något att pissa på”, berättade konstnären i en intervju i SvD i maj 2010, bara två månader innan han avled, 96 år gammal.
Sven Ljungberg målade sig igenom nästan hela 1900-talet och berättade därmed Sveriges moderna historia för oss. Bland hans motiv finns gummor i undantagsstugor, likvakor, strejker, torghandel och rivningar för 60-talets stadsomvandlingar. Han var så produktiv att det räckte till ett helt museum – Ljungbergmuseet – som ligger på den plats vid Lagan där Sven Ljungberg föddes och växte upp.

Den 15 december skulle han ha fyllt 100 år och redan förra sommaren påpekade jag att detta vore värt en minnesutställning i Stockholm. Någon sådan verkar dessvärre inte bli av, men i morgon invigs ”Jubileumsåret Sven Ljungberg 100 år” på Ljungbergmuseet. Året startar med ”Minnesutställningen”, som pågår till 26 januari. Väl värt att svänga av från E4:an för!

svenljungberg_610847c

 

Sven Ljungberg i Ljungbergmuseet, maj 2010.

Foto: Anders Q Björkman

Anders Q Björkman

”Hmm, ni har ju Moderna museet i Stockholm? Kan du inte tala om för museiintendenten att vi kanske skulle kunna komma dit?”

Kraftwerks Ralf Hütter var ganska tydlig med att han gärna ställde ut på Moderna museet när jag i slutet av juni träffade honom för en intervju på Galerie Sprüth Magers i Berlin. Hütter var då i full färd med att avsluta arbetet med konstinstallationen ”1 2 3 4 5 6 7 8” – en serie projektioner med rörlig 3D-grafik ackompanjerade av åtta låtar från de åtta album som ingår i Kraftwerk-boxen ”Der Katalog”.

Det hann gå på dagen fyra månader från det att SvD Kultur publicerat den stort uppslagna intervjun, innan herr Hütter fick sin önskan uppfylld. I dag går Moderna museet ut med ett pressmeddelande om att ”1 2 3 4 5 6 7 8” kommer till Skeppsholmen. Kraftwerks installation inleder den 22 januari konståret på Moderna och ingår i utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”. Så på med 3D-brillorna – konstverket Kraftwerk är värt att se!

Och ta med glasögonen till Cirkus på Djurgården också. Där ger nämligen robotarna från Düsseldorf två konserter – 21 och 22 januari – i samband med utställningen på Moderna. Biljetterna släpps den 12 november klockan 9.

(Och för den som vill ser hur Kraftwerk tog sig ut när de fortfarande var akustiska krautrockare, kan jag rekommendera detta inlägg på Konsertbloggen).

Switzerland Music Kraftwerk

Från en Kraftwerk-konsert i Zürich förra året. Foto: Steffen Schmidt/AP

Anders Q Björkman

Skärmavbild 2013-09-14 kl. 16.08.18

Den danske bryggaren J C Jacobsen grundade Carlsberg, men var också konstmecenat och tog 1878 initiativet till Det nationalhistoriske museum på Fredriksborgs slott. Museet belönar vartannat år Nordens bästa porträttkonst med Brygger J C Jacobsens portrætpris. Ett urval av tävlingsbidragen – i år också ryska porträtt – ställs alltid ut på slottet. Men därefter reser utställningen norrut, närmare bestämt till Ljungbergmuseet i Ljungby.
Det småländska museet – som genom ett sponsringsavtal med ishockeylaget Troja- Ljungby tidigare visat hur kultur och idrott kan närma sig varandra– lät i dag Lars-Åke Lagrell, f d ordförande för Svenska fotbollförbundet, inviga utställningen.
”Porträtt nu!” visas på Ljungbergmuseet 15 september–27 oktober.

Clemens Poellinger
TottieWL(wubg.tds)1_01
Sophie Tottie, White Lines III, 2012, olja på polyesterduk, 4 delar.

Svenska konstnären Sophie Tottie får andrapris, 600 000 kronor, när pristagarna i Carnegie art award 2014 tillkännages idag. Den nordiska investmentbanken med huvudkontor i Stockholm delar vartannat år ut ett av världens största konstpriser. Förstapristagare är norrmannen Dag Erik Elgin som får en miljon kronor. Tredjepris, 400 000 kronor går till den danska konstnärskvartetten ”A Kassen”.

Carnegie art award, som premierar nordiskt måleri i vidaste bemärkelse, delas ut för elfte gången. Priset har bestått genom bankens olika kriser, som allvarligast övertagandet av Riksgälden under finanskrisen 2008.

Karaktäristiskt intellektuellt anspråksfulla verk av Sophie Tottie, som är professor på Kungliga konsthögskolan, KKH, kunde senast ses i separatutställningen ”En linjes försvarstal” på Thielska galleriet 2012.

 Prispengarna delas ut 14 november i samband med invigningen av en utställning på Konstakademien i Stockholm med verk av de tretton finalisterna, bland dem svenskarna Max Book och L G Lundberg. En jury under ledning av Mikkel Bogh, rektor vid Kongelig dansk kunstakademi har sållat fram dem bland 130 nominerade konstnärer. Utställningen turnerar sedan runt i Norden.

Ett annat substantiellt svenskt konstpris som är i faggorna är Åke Andréhns stipendium till en yngre konstnär. Priset på 500 000 kronor delades ut för första gången förra året och ska bestå under 40 år. Vinnaren tillkännages på Liljevalchs konsthall i slutet av september.

 

 

Anders Q Björkman

Den tyske konstnären Ottmar Hörl har tidigare väckt lite rabalder när han lät tillverka en liten trädgårdstomte som gör hitlerhälsning. Och nu har Hörl låtit tillverka den tyske filosofen tillika marxismens inspirationskälla Karl Marx som liten röd plastgubbe. Att Marx-gubben har fått bli röd känns ju rätt givet, men för att visa att den skäggige filosofens ism kan tolkas på en rad olika sätt har gubbarna tillverkats i olika röda nyanser.

Hörls röda tomtelika gubbar ställs ut i Karl Marx hemstad Trier lagom till filosofens 195-årsdag nu på söndag. Konstnären säger att Marx ofta har blivit missförstådd:

– Jag vill få de förebipasserande att tänka efter om Karl Marx på ett nytt sätt.

Den tyska tidskriften Der Spiegel påpekar lakoniskt att Hörls plastskulpturer åtminstone kan komma att tjäna som fotomotiv för turister och utöver detta skulle fungera utmärkt i gallerior och köpcentrum, eftersom den tyske tänkaren, förmedlad på detta sätt, inte alls skulle störa vid shoppingrundan.

Foto: AP

Anders Q Björkman

När hantverkare skulle sanera ett hus i tyska Hemmenhofen hittade de väggmålningar bakom några bokhyllor i källaren. I huset bodde en gång i tiden konstnären Otto Dix (1891–1969) och huset ska nu byggas om för att bli ett museum över honom och hans verk. Och målningarna visade sig också vara gjorda av Dix, en konstnär som gärna målade starkt provokativ samhällssatir, ofta med groteska människor karikatyrmässigt avbildade. Han skildrade till exempel flera krigsmotiv och dekadenta bordellscener. Här i källaren hade han målat fabelväsen och motiv ur en gammal Alec Guinness-film på väggarna. Här kan man se de nyupptäckta målningarna i Der Spiegel.

Nazisterna stämplade Otto Dix konst som ”entartet”, urartad, och kastade  ut honom ur Konstakademien och avsatte honom som konstprofessor 1936. Dix flyttade då till Hemmenhofen vid Bodensjön och levde här till sin död. I juni nästa år öppnas det nya Otto Dix-museet.

Jenny Leonardz

Den 26-årige ryskfödde konstnären Vladimir Umanets, en av två bakom ”yellowismen”, har gripits för den uppmärksammade vandaliseringen av den berömda muralmålningen Black on Maroon av Mark Rothko på Tate Modern i London.

Enligt Umanets är Rothkomålningen inte alls vandaliserad. I stället har de, genom att i svart rinnande färg skriva ”Vladimir Umanets, 12, a potential peace of yellowism” på det berömda konstverket från 1958,  ”informerat samtiden” om att Rothkos målning i stället för att vara ett konstverk nu blir ett yellowism-verk. Umanets kollega Marcin Lodyga förklarar vidare i deras manifest att yellowism inte är en konströrelse utan en ”ny kontext för samtida kultur”.

Om händelsevis ingen blev klokare av det, så hävdar Umanets också, enligt brittiska medier, att han därigenom har höjt värdet på verket – något som samtiden förmodligen har lättare att ta till sig.

Vandaliseringen av Black Maroon är bara en i raden av konstattacker.