tänkte jag ibland under mina tolv år i landet, och tänker jag igen, under två sommarveckor på den amerikanska västkusten
som när vi besöker lilla Cayocous, en sömnig kuststad några timmar norr om Los Angeles
kyrkan är helt vitmålad, ligger ett kvarter från huvudgatan och utanför vid trottoaren står en stor skylt:
mät inte ditt liv efter dina problem, utan efter hur storleken på din gud
det låter barnsligt, nästan rörande, som när en pojke säger till en annan: min pappa är starkare än din
som när vi besöker lilla Carmel, en pretentiös kuststad några timmar söder om San Francisco, och överallt ser jag skyltar som berättar att något är bäst i Carmel, i Montereybukten, utefter Highway 1, i Kalifornien, på västkusten, i USA, i världen, i galaxen
som när jag ser kända politiker i tv, tuggandes tuggummi, energiskt och nervöst som osäkra tonåringar
färdiggnällt
jag vet, jag vet, det finns andra sidor av Amerika, många mycket positiva
fast en sak till, när jag ändå håller på, och nu handlar det om det inkonsekventa barnet:
vi tar in på ett bed and breakfast i Mendocino, några timmar norr om San Francisco, och man är medveten och ekologisk, och serverar en frukost där allt är odlat i närområdet, men när vi kommer in på rummet står där två flaskor med mineralvatten och väntar – från Norge
hallååå
