Man of steel levererar inte

Det ser ut att bli en dyster biosommar för alla oss som hoppats på en storskalig actionfilm som inte bara är spektakel utan även kvalitativ film. ”Iron man 3” är två timmar underhållande men aldrig speciellt gripande eller intressant dumaction. ”Star trek into darkness” är larvligt matinéäventyr som tror sig vara intelligentare än den är. ”World war Z” verkar ha gått bort sig i filmstudiopolitik och förutom att ”Lone Ranger” ser totalt ointressant ut lär den ändå förstöras av Johnny Depp som repriserar den knasiga sida han bekvämt lutat sig tillbaka mot de senaste åren.

Kvar blir – förutom ”Pacific rim” och ”Wolverine” som det fortfarande finns visst hopp för – ”Man of steel”, Zack Snyders försök att återuppliva Stålmannen på bio. Vårens trailers har lovat gott, men de första recensionerna av filmen är blandade. Little White Lies saknar någonting som håller ihop de storslagna actionscenerna men påpekar att den starka skådespelarensemblen gör sitt bästa för att stå emot filmens påtvingade allvar. Brittiska Empire och Total Film – erkänt väl glada i höga betyg – är mer positiva, båda tidningarna ger filmen fyra av fem stjärnor i betyg.

Just tidningen Little White Lies ägnar sitt senaste nummer åt den utomjordiskt starke hjälten. I ett utmärkt inslag för alla oss som aldrig fastnat för Stålmannen i serieformat tipsar tidningen om de bästa seriealbumen att ta sig an. Perfekt uppladdning inför Sverigepremiären 26 juni för oss som fortfarande tror på ”Man of steel”. Som musik till läsningen rekommenderas Hans Zimmers soundtrack som finns ute nu.

Superman: Whatever happened to the man of tomorrow (1986)
Album från 1986 där Alan Moore berättar Stålmannens slutliga historia innan superhjälten förnyades i John Byrnes ”The man of steel” från samma år. Tecknaren Curt Swans sista stora Stålmannen-serie. Brukar kallas för en av de bästa Stålmannen-följetonger som har publicerats, liksom ett av förlaget DC Comics bästa seriealbum någonsin.

All Star Superman (2006)
”All star”-serien är DC Comics sätt att låta framstående serieskapare berätta om kända karaktärer utan att behöva förhålla sig till mytologin från DC-universumet. Här är det Grant Morrison och Frank Quitely som tar död på Stålmannen; efter att ha flugit för nära solen(!) har han bara ett år kvar att leva. Välbehövligt uppfriskande om en hjälte vars själva essens är att han är oslagbar.

Kingdom Come (1996)
I framtiden har traditionella superhjältar hamnat i konflikt med ett gäng nya, farligt oansvariga hjältar utan moral. För att undvika ett världsomfattande superhjältekrig – som riskerar att leda till jordens undergång – tvingas Stålmannen samla hela Justice League igen. Storslaget och mäktigt av Alex Ross och Mark Waid.

Superman Red Son (2003)
I stället för Kansas, USA landar Stålmannens rymdkapsel i Ukraina varpå vår hjälte växer upp och slåss på Stalins sida för internationell socialism, i stället för ”sanning, rättvisa och den amerikanska livsstilen”, den klassiska skaparberättelsen. Här representeras USA i stället av ärkeskurken Lex Luthor som valts till landets president. Bakom idén står Mark Millar och resultatet ska vara ett oväntat lyckat seriealbum.