DANS Världsberömda Tanztheater Wuppertal var nyligen på bejublat gästspel på Göteborgsoperan med Pina Bausch-klassikerna ”Våroffer” och ”Café Müller”. Nu avslöjar nya konstnärlige ledaren Lutz Förster – som tagit över efter Dominique Mercy och Robert Sturm som hoppade in när Pina Bausch hastigt avled 2009 – att kompaniets framtid ser dyster ut. I en intervju i Le Figaro beskriver han läget.
Staden Wuppertal har aviserat att de ska dra in bidragen till kompaniet år 2015. De 30 dansarnas åldersspann från 30 till 60 år är också en kostnadsfaktor. Enligt tysk lag kan man inte avbryta ett kontrakt för den som har arbetat femton år i ett danskompani, vilket ställer till problem när vissa av de krävande verken ska göras, som just ”Våroffer”. Det behövs yngre dansare – men hur ska kompaniet ha råd att betala deras löner, undrar Lutz Förster (själv seniordansare) retoriskt. Men tillägger att de äldre dansarna – inte minst Dominique Mercy – är viktiga för att föra arvet efter Pina Bausch vidare.
Frågan påminner lite om den utdragna, till synes olösliga pensionsfrågan som de svenska institutionerna och grupperna brottas med. Dansare har ju rätt att ta pension vid 40+ – men i praktiken också att arbeta kvar tills de fyllt 67. Pensionsavgifterna enligt nuvarande system belastar både institutioner och fria grupper på ett svåröverskådligt sätt.
Inför kommande säsongs 40-årsjubileum ska Tanztheater Wuppertal återuppsätta några av Pina Bauschs verk som inte har dansats på ett tag. Därefter måste man ”vända blad” enligt Förster. Det handlar om att arbeta vidare i Pinas anda och behålla delar av repertoaren, men göra det på ett annat sätt. Exempelvis i samarbete med andra teatrar. Ytterligare en tanke är att anförtro verk till andra kompanier. Parisoperan har till exempel flera verk av Pina Bausch, bland annat det oerhört vackra ”Orfeus och Eurydike”. För det tredje måste kompaniet skapa nya verk, förhoppningsvis i samma djärva anda som präglade Pina Bausch i inledningen av karriären.
Av Pina Bauschs scenverk finns tre filmade av Wim Wenders (som även gjorde hyllningsfilmen ”Pina” häromåret): ”Vollmond”, ”Våroffer” och ”Kontakthof”, och koreografen filmade själv ”Café Müller”. Men de kommer inte att släppas ännu på videomarknaden.Hela frågeställningen kring vad som händer med arvet efter en koreograf som har satt så stark prägel på ett kompani, i tätt samarbete med de specifika dansare som gjorde rollerna första gången, är förstås komplex och intressant. Per Jonsson och Merce Cunningham förfäktade dansens flyktighet, dess nu. Ändå vill man ju att vissa verk ska få leva vidare. Som Pina Bauschs jordbundna, ursinniga ”Våroffer”.
Läs recensionen från Göteborgsoperan:
http://www.svd.se/kultur/scen/pina-bauschs-varoffer-med-ung-kraft_8222716.svd
