Två döda i the Temptations

Soulgruppen The Temptations har drabbats av två dödsfall på kort tid. Först dog sångaren Otis ”Damon” Harris, 62 år gammal den 18 februari. Richard Street, som sjöng med gruppen på 1970-80-talet, avled, 70 år gammal, den 27 februari.Temptations har mist många medlemmar genom åren. Bland de mest kända finns Eddie Kendricks, David Ruffin och Melvin Franklin.

Här är en artikel jag skrev 1996 i serien The beat goes on om The Tempations.

Det går mycket väl att säga att Temptations karriär tog fart när Berry Gordy, blivande skivbolagsdirektör, stod bredvid Otis Williams, en av grundarna av vokal- och dansgruppen, på en offentlig toalett.

– När Gordy drog upp sitt blixtlås sa han ”Man, Otis, jag gillar verkligen din
grupp och om du skulle vantrivas med var du är nu, så kom till mig för jag ska
starta ett skivbolag.” Sa Gordy och startade Tamla Motown.
Under 60- och 70-talen var Temptations stora och vi pratar inte bara stora utan
gigantiska. Inte bara en smörgrupp som sjöng smöriga kärleksballader utan också
Black Panther-influerade texter om knarket, splittrade relationer i gettot och
mot Vietnamkriget.
Det är bara att lyssna på Cloud Nine med sin wahwah-gitarr, de komplexa
trumrytmerna (särskilt bastrumman och hi-haten driver låten) och sångarnas
tenor, baryton och basröster som går in i varandra. Att det svänger är ett
understatement.
Texten handlar om fattigdom, brist på mat och att det behövs något som kan lugna
nerverna i det svarta gettot.
”My father didn’t know the meaning of work, he disrespected mama and treated us
like dirt, I left home seeking a job that I never did find…”.
Istället var det Cloud 9 som löste problemen. Och Cloud 9 beskrivs så här:
”You can be what you wanna be, you ain’t got no responsibility…you’re a
million miles from reality…higher…”
Temptations bildades redan 1961 i Detroit och går nu in på sitt fjärde decennium.
Smokey Robinson skrev och producerade låtarna i början och med My Girl kom den
första USA-ettan. Den blev en hit igen när filmen My Girl blev en succé 1992.
När Norman Whitfield tog över som producent var han influerad av den nya
soulmusiken som Sly & Family Stone och Curtis Mayfield stod för. Hit efter hit
följde: Runaway Child, Running Wild (om tonårsuppror), I Can’t Get Next To You
(om taskiga relationer – lyssna på pianointrot i början och breaket när
trummorna och congas kommer in. Och försök sitta still) och Superstar.
Men Whitfield (som bland annat skrev I Heard It Through The Grapevine till
Marvin Gaye) nöjde sig inte med detta. Nu tog han över hela produktionen och
förvandlade Temptations till ett vokalbihang. Ofta tog det flera minuter innan
sångaren över huvud taget fick komma in. Mest kända är Papa Was A Rollin’
Stone (1972) och Masterpiece (1973) med oförglömliga basgångar, stråksektioner,
blås och wahwah-gitarren igen:
”It was the 3rd of September, that day I’ll allways remember, yes I will, ’cause
that was the day that my daddy died, I never got a chance to see him…”
Ser man Temptations på bilder är det oftast fem leende och uppklädda herrar i
kostym och hatt. Men filosofin handlade inte bara om att stå på scenen. Publiken
skulle få en riktig show och bländas både av röster och danssteg:
– Vi måste sälja sex. Vi måste dansa och röra på oss, som Otis Williams
uttryckte det.
Sedan 1962 har Temptations haft över 80 hitsinglar. Många medlemmar har dött på
vägen. David Ruffin, en av Temptations supervokalister, dog av en överdos crack
1991. Eddie Kendricks, som hade den tunna falsettrösten, gick bort i lungcancer
1992 medan Paul Williams sköt sig 1973 efter år av alkoholproblem och psykiska
besvär.
Men gruppen fortsätter med ständigt nya medlemmar. Den 17 augusti uppträder de
tillsammans med Four Tops i Arlington, Texas. Pris: fem dollar.
Har man tur får man höra hits som Get Ready, Ain’t Too
Proud To Beg, Beauty Is Only Skin Deep, I’m Gonna Make You Love Me (som de sjöng
tillsammans med Diana Ross &
Supremes) och så I Wish It Would Rain, en underbar ballad om smärtan när allt
tar slut:
”Sunshine, blue skies, please go away, My girl has found another, and gone away,
With her went my future, my life’s filled with gloom, so day after day I stay
locked up in my room…”

Här sjunger Otis Harris lead i Masterpiece.

Papa was a rolling stone.