Hilma af Klint storkonsument av ägg

I helgen öppnar världens hittills största utställning med verk av Hilma af Klint (1862-1944) på Moderna museet i Stockholm.  Den asketiske konstnären som målade abstrakta verk före Wassily Kandinsky, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj och som menade att målningarna kom till genom att högre medvetanden talade genom henne. Hon skrev dagböcker om sitt arbete, något som legat till grund för utställningen som omfattar runt 200 alster. Tyvärr vet man ganska lite om Hilma af Klint som person.

Men 2007 intervjuade jag dåvarande ordföranden i Stiftelsen Hilma af Klints verk, hennes släkting Gustaf av Klint, som minns en svartklädd omtänksam kvinna.

Vad finns kvar att undersöka av Hilma af Klint som konstnär?

– Genom Åke Fant, Gurli Lindén och Anna-Marias Svenssons arbeten är Hilma af Klint väldokumenterad från flera håll. Det gör att vi nu är framme vid den komplicerade tolkningsfrågan. Jag var i Melbourne, Australien och där träffade jag deras ledare för teosoferna och hon sa något bra; evolution och utveckling gör att var och en uppfattar en bild på det sätt som fungerar med individens egen utvecklingsnivå. Därför kanske det inte ska finnas någon skriftlig tolkning.

Hon beskrivs som en solitär, var det sant?

– Hon var helt utanför modernisterna, men var helt med i vad som hände i samhället, även tekniskt. Det ligger i familjen som drag. Hennes far och farfar gjorde sjökort. Men man ska ha klart för sig att Hilma inte själv visste vad verken betydde.

Hur såg samtiden på Hilma af Klint som konstnär?

– Hon betraktades som en normal elev. Till och med bra, vad jag förstått. Letar man i gamla uppslagsböcker, så står det dock klart att man tyckte att hon var en medelmåttig konstnärinna.

Kan du tolka Hilma af Klints målningar?

– Hon målade konkret konst i så motto att det handlar om fyrkanter med färg. Det gjorde hon själv, det var inte ledarna som gav henne dessa impulser. Jag delar in måleriet i fyra delar: 1905-1908 , då var hon till ett hundra procent medium. 1912-1916 gå gällde femtio procent medium, men det pågick en dialog och hon påverkade själv sina bilder.v1916-1922 Naturstudierna som kom att resultera i naturmåleri. 1922- och framåt var hon inspirerad av Steiner och målar vått i vått.

Var Hilma af klint en solitär eller interagerade hon med sin samtid?

– Hilma hade galleri på Hamngatan, mitt i centrum på konsten. Klart hon såg andra utställningar, men jag förmodar att hon skilde på sitt eget arbete och omvärlden och såg till att dessa världar inte fick mötas. Hon höll dem skilda åt, helt enkelt.

Vet man något om hennes sexuella läggning?

Hade en affär med en manlig kusin, men hon insåg att det inte fanns plats för en familj med barn i sitt liv. Det var hennes stora sorg. Hon hade en motpart på en annan nivå, som var hennes ledare. Där kunde det föreligga en viss kompensation. Blev aldrig det fysiska, men det mentala. Men lever man som hon gjorde, förmodar jag att det räckte.

Vad minns du av din pappas faster?

– Jag åkte förbi henne på somrarna, för min simskola låg där. Jag var kanske åtta eller tio år, men för mig var hon var snäll och godhjärtad. Jag fick en yxa av henne, det var en lika naturlig som fin present. Hon var också den största konsumenten av ägg i området. Hon behövde dem till sitt måleri. Men hennes liv var ingen dans på rosor. Hon var en asket, vegetarian som alltid gick klädd i svart.

Hade hon något konstnärligt utbyte med andra?

– Mycket sparsamt utanför den egna gruppen. Hon fick inte visa verken, det hade hennes ledare sagt. Visst förekom det att hon visade ett eller annat, men det var mycket sparsamt.

Uppfattningen i dag gällande Hilma af Klint som konstnär?

– Hilma af Klint är ett världsnamn i dag. Jag tillhandahåller minst ett verk som de visar på Moderna museet, mot att de hjälper mig med underhåll av verken. Konstvärlden är upp över öronen intresserade och bland fackfolk är hon väldigt känd. Materialet är känsligt i dag, vilket är ett ständigt bekymmer. Jag anser inte att verken ska inte vara med på gallerier som säljer, så jag har nobbat två förfrågningar i New York under våren. Det skär i mig, men på institutioner visar vi dem gärna.