Clemens Poellinger
När läste ni en 8 000 tecken lång text om DDR-jazz senast? Neue Zürcher Zeitung, en medieprodukt från vad som inte sällan uppfattas som världens kanske prydligaste och korrektaste stad, öppnar paradoxalt nog ofta överraskande dörrar mot puttrande subkulturer.
”Frijazz i kombination med parodiska referenser till kampsånger och marschmusik”, så beskriver Stefan Hentz en genre som växte fram bakom Berlinmuren med anledning av att tyska skivbolaget Edel återutger 19 album från obsoleta DDR-etiketten Amiga. Inte mins på grund av det spårar han bestående musikaliska intryck, som givetvis även utgår av fortfarande aktiva musiker som var med om epoken. ”Hur mycket de än förnekar det är ett inflytande som framför allt påverkar den yngre Berlinscenen,” skriver han.
Det är det sanna kännetecknet på en kulturell metropol, att uttryck blir kvar genom samhällsomdaningarna, överlagras, hybridiseras och internaliseras av nya generationer av utövare.