Anders Q Björkman
Att turkiska journalister lever farligt och lättare än kolleger i övriga Europa hamnar i fängelse är ett känt faktum (och något som Bitte Hammargren skrev om i SvD Kulturs artikelserie ”Press under press”). Trots detta finns det gott om frispråkiga journalister i Turkiet. I tisdagens utgåva av den engelskspråkiga tidningen Today’s Zaman skriver Orhan Kemal Cengiz om ett tabubelagt ämne. Utan att använda ordet folkmord tar han upp 1915 års folkmord på armenier och andra kristna i det dåvarande osmanska riket. Och för att göra sin poäng tydlig tar han hjälp av Förintelsen.
Han skriver om hur två äldre armeniska kvinnor attackerats i sina lägenheter i Istanbul i december. Den ena av dem rånades och misshandlades svårt och förlorade synen på ett öga, den andra rånmördades. I början av januari rånmördades ytterligare en kvinna i sitt hem, denna gång inte en armeniska, men väl en lärare på en armenisk skola i staden.
När två armeniska kvinnor och en lärare på en armenisk skola attackeras på detta sätt i Turkiet, måste det kategoriseras som hatbrott, skriver Cengiz. För dem som tycker att resonemanget inte håller, påpekar han att om liknande brutala attacker hade riktats mot judar i Tyskland så skulle polisen självklart tvingas utreda möjligheten om hatbrott.
Slutligen påminner han om hur Istanbulpolisen till en början viftade bort mordet på den armenisk-turkiske journalisten Hrant Dink 2007 som ett ordinärt mord utan politiska eller anti-armeniska motiv. Med detta som bakgrund kommer han fram till följande: ”Vi bör alla hålla ett öga på utredningen kring dessa attacker och mord”.