Anders Q Björkman
I måndagens tidning skrev jag krönikan ”Nej, jag vill inte glömma Förintelsen” som en reaktion på en text av Göran Rosenberg i Expressen i lördags. Jag skrev den därför att jag tyckte att Rosenberg hade tolkat en tidigare text av mig på ett illvilligt sätt. Jag misstänkte helt enkelt att han medvetet missförstod mig och tillskrev mig åsikter som jag inte står för.
Nu gör han det igen och det är inte utan att jag börjar ana att det är så här han debatterar. Jag ska därför försöka bemöta hans senaste text, som fick rubriken ”Nonsens, Björkman” på kultursidorna i tisdagens Expressen.
1. Rosenberg skriver: ”I en kommentar i Svenska Dagbladet (7/1) låter Anders Q Björkman påskina att jag i min recension av Cordelia Edvardsons krönikor i urval (Expressen 5/1) antytt att alla tyskar för alltid bär på en skuld för Förintelsen.”
Fel. Jag har inte skrivit att Rosenberg står för denna åsikt, utan bara försökt förklara att min första text handlade om just detta: att vi inte kan fortsätta att låta alla tyskar för alltid bära på en skuld för Förintelsen. En åsikt som Rosenberg ursprungligen valde att tolka som att jag anser att Förintelsen är ett avslutat kapitel, något vi inte längre behöver tala om. Det tycker jag alltså inte. När jag har använt orden ”sluta tänka Hitler” har det varit kopplat till mötet med dagens tyskar, det vill säga att inte låta dem få bli symbol för nazismen.
2. Rosenberg skriver: ”Har det inte slagit Anders Q Björkman att man både kan tänka på Hitler och gå vidare…”.
Jo, och det var precis det jag försökte säga när jag häromdagen skrev: ”Jag tycker kort sagt att vi måste klara av att minnas Förintelsen, dess offer och bödlar – och samtidigt kunna möta dagens tyskar och dagens Tyskland, utan att genast tänka på Förintelsen.”
3. Rosenberg skriver: ”Anders Q Björkman ser uppenbarligen det fortsatta, ja rentav ökade intresset för Hitler och Förintelsen som något slags problem eftersom han flera gånger återkommer till det.”
Åter igen en vantolkning. Tror han verkligen själv på detta påstående? Varför skulle jag då intressera mig för dessa frågor och dessutom skriva om dem? Jag har i huvudsak skrivit om två saker i ämnet på sistone: dels har jag i en längre text försökt hitta förklaringar till det stora intresset för Hitler och Förintelsen samt den rika bokutgivningen om detta, dels har jag skrivit om att skulden för andra världskrigets förbrytelser bör läggas på dem som utförde det, inte på dagens tyskar.
Slutligen: Jag tror att vi egentligen är helt överens om att vi aldrig får glömma Förintelsen och att vi inte kan skuldbelägga alla tyskar för all framtid. Återstår att se om Rosenberg är överens med mig om att vi är överens – eller om han åter igen försöker pådyvla mig åsikter som jag inte har.