Stjärnfall i december

Stjärnfallet fortsatte in i det sista 2012. I december dog ”soul sister no 1” Marva Whitney, ”Rescue-me” sångerskan Fontella Bass, Ray Collins från Mothers of Invention, Iron Butterflys basist Lee Dorman och Spirits trummis Ed Cassidy.

Marva Whitney var sidekick till James Brown, som gav henne smeknamnet ”soul sister no 1”. Hon turnerade med Brown i slutet av 1960-talet  och gjorde även en solokarriär med sina funkiga låtar. Hon slog igenom med ”Unwind yourself” och fick en större hit med Isley Brothers ”It’s your thing (you can’t tell me who to sock it to)” 1969. Den samplades av Public Enemy, N.W.A. och EPMD. Så sent som 2006 släppte hon albumet ”I am what I am” med japanska funkgruppen Osaka Monaurail. En självbiografi med titeln ”God, the devil & James Brown: Memoirs of a funky diva” kommer senare i år. Hon dog den 22 december, 68 år gammal.

Här är funkiga  ”It’s your thing”.

Fontella Bass blev 72 år och fick en stor popsoulhit 1965 med ”Rescue me”. En klassiker där hon under inspelningen glömde bort orden. Hon berättade för New York Times 1989: ”På den tiden slutade du inte sjunga när bandet gick och jag kommer ihåg från kyrkan vad man skulle göra om man glömde orden. Jag sjöng ”Ummm, ummm, ummm” och det funkade bra.” Fontella Bass dog den 26 december.

Lyssna på ”Rescue me”.

Ray Collins var sångaren som bråkade med en gitarrist i sitt band Soul Giants vilket ledde till att han rekryterade en annan – Frank Zappa. Zappa tog snart över bandet och döpte om det till Mothers och senare Mothers of Invention, som experimenterade med alla musikgenrer. Ray Collins sjöng på de två första albumen ”Freak out” (1966) och ”Absolutely free” (1967). Han lämnade sedan gruppen men återkom till doo-wop-albumet ”Cruising with Ruben & The Jets”. I en intervju i slutet av 2000-talet sade han att tröttnade på Zappas satirfixering: ”Jag växte upp med Johnny Mathis och Nat King Cole.” Ray Collins dog på julafton och blev 76 år gammal.

Här är ”Any way the wind blows”.

Lee Dorman var basist i psykedeliska rockgruppen Iron Butterfly som blev mest kända för sin låt ”In-a-gadda-da-vida”. Iron Butterfly fick skivkontrakt 1967 och släppte albumet ”In-a-gadda-da-vida” sommaren 1968. Den låg på försäljningslistan i två år. Det sägs att sångaren och organisten Doug Ingle, som drack vin 36 timmar i sträck, komponerade en låt och försökte säga titeln ”In the garden of Eden”, som i stället lät som inagaddadavida. Låten har varit med i många filmer och i en episod av Simpsons.

Låten innehöll allt som älskare av svulstig musik kunde begära: 17 minuter neoklassisk orgel med Fjärran Östern-undertoner, ett stadigt beat, skrikande gitarrpartier, taggtrådsfeedback och ett trumsolo som var självmordsframkallande. Roligt att lyssna på då, kanske lite överlastat i dag.

Iron Butterfly har utnämnts till heavy metal-pionjärer och första albumet döptes till ”Heavy”. 1970 bildade Dorman bandet Captain Beyond. Lee Dorman dog den 21 december, 70 år gammal.

Lyssna på 17 minuter av ”In-a-gadda-da-vida”.

Ed Cassidy var med i 60-talsgruppen Spirit, gruppen som blandade jazz och rock med en dos psykedelia. Han utmärkte sig som trummis eftersom han var 44 år gammal och styvfar till Spirits 16-årige gitarrist Randy California. Som jazztrummis spelade Ed Cassidy  med giganterna Dexter Gordon, Cannonball Adderley och Thelonious Monk. 1965 startade han Rising Sons med Taj Mahal och Ry Cooder. På Spirits debutalbum  från 1968 finns låten ”Taurus” som Jimmy Page i Led Zeppelin blev väldigt inspirerad av när han skrev ”Stairway to heaven”. En tidig sampling även om han råkade sno hela introt.

Ett av Spirits större misstag var när de tillfrågades om de ville spela före Jimi Hendrix på Woodstock-festivalen. Istället beslöt gruppens manager att de skulle åka runt USA på radiointervjuer. När de senare kollade in nyhetssändningarna och insåg vidden av Woodstock blev orden ”ångra sig” en klar underdrift.

Ed Cassidy blev 89 år gammal och dog den 6 december.

Här är ”Taurus” som uppenbarligen Led Zeppelin lyssnade på.