Annons

Kulturbloggen

Jenny Leonardz

Jenny Leonardz

Det kom ett brev till min hemadress, handskriven adress. I kuvertet låg ett blad med en bild på ett blont barn med blomsterkrans om håret, insvept i en badhandduk. Hon står framför något som liknar en allmogedörr. Överskrift: ”Välfärd före mångkultur”. I texten står att invandringen ”har sprängt alla gränser” och att det invandrar fler människor till Sverige varje år än som bor i Örebro.

Avsändaren är Nationaldemokraterna, ND. De vet tydligen något som inte Örebros kommuntjänstemän vet, nämligen att det pågått en massflykt därifrån sedan senaste folkräkningen. För det bor drygt 137 000 personer i Örebro (runt 109 000 i centralorten, 2011), men i texten under den blonda flickan – för övrigt samma bildspråk som systerpartiet Sverigedemokraterna, SD, använder på sin hemsida med blonda barn som strosar fram på en grusväg mellan gärdsgårdar – skriver man att det invandrar cirka 100 000 personer varje år till Sverige.

Och det är i alla fall lite närmare sanningen än påståendet om Örebros folkmängd.

Förra året invandrade 96 467 personer till Sverige, vilket är en minskning sedan tidigare år. Av dem är den överlägset största gruppen svenska medborgare som återinvandrar till sitt gamla hemland, nämligen 15 582 personer.

Det står också att ND anser sig arbeta för det ”egna folkets frihet”. Och att ”människor ser att skolorna blir sämre, att vården inte räcker till och att allt fler rånas, våldtas och mördas”. På något sätt ska jag fås att tro att detta hör ihop bland annat med de här 15 582 svenska medborgarna som återvänder hem.

Men varför är de så angelägna om att tala om detta för mig så att de tar reda på min hemadress, handplitar ett kuvert och offrar ett frimärke? Jo, ”vi strävar efter att bygga upp egna informationskanaler till det svenska folket genom flygblad som detta”, skriver de.

För mig känns det mer som: ”jag vet var din brevlåda bor”.

För jag uppfyller ju knappast rasisternas och nationalisternas idé om att vara svensk eller tillhöra ”det egna folket”. Blond har jag aldrig varit och flera nationaliteter, ibland obskyrt oklara till och med, ryms i min släkthistoria. Skrapar man på min svenska fasad, som enligt ND ska präglas av ”hederlighet, flit, objektivitet och självkontroll”, så hittar man dessutom både oäktingar, kriminella, backstugusittare och annat löst folk.

De där kriterierna känns för övrigt inte som de ens stämmer in på rasisterna och nationalisterna själva. ”Självkontroll” är inte vad man tänker på när man ser våldsamma nazister bröla sig fram bland folk eller SD-riksdagsmän flänga runt med järnrör på stan.

SD, som också ansett sig ha anledning att tala mig till rätta senaste veckan, tar dessutom i ända från tårna när de ska rada upp kriterierna för att vara svensk: gilla att köa, vara tyst, kolla amerikanska tecknade filmer på den kväll när vi firar en svarthårig, gyllenbrun, långhårig rebell från Mellanöstern, intressera oss för Vasaloppet, ha bonader på väggen och fira 14 juli (Frankrikes nationaldag, antar jag) på Skansen.

Jag misstänker att jag fick brevet från ND dagen efter att min intervju med Soran Ismail i SvD publicerades, stå-upp-komikern som oroar sig för vart hans land Sverige är på väg och som ofrivilligt kom i fokus i det filmklipp som sedan skakade SD i grunden, och SD-mejlen är definitivt orsakade av intervjun. Förvånansvärt många anser att Soran Ismail inte är svensk eftersom han gillar stuvade makaroner, som han skämtsamt kallar ”lyxig svennemat” – och det bör man förstå är kränkande för varje riktig svensk. Resten av mejlen lämpar sig inte för tryck.

Många anser att Soran Ismail bör skickats bort från Sverige – oklart vart eftersom han är svensk – men enbart de som är svenska medborgare bör få stanna.

För er kan jag avslöja: Soran Ismail är svensk medborgare. Precis som jag. Rösträtt har vi också. Synd va!

För inte lär ni kunna lura varken mig eller Soran Ismail att lägga en röst på er. Ni som inte ens kan räkna – och dessutom förringar Örebro!

 

 

 

 

 

Kategorier