Erica Treijs
Den Australienfödda regissören Cate Shortland har fått Stockholms filmfestivaljury på fall med sitt finstämda kostymdrama ”Lore”. Filmen kammade hem inte mindre än fyra priser – bästa film, bästa kvinnliga skådespelare (Saskia Rosendahl), bästa foto (Adam Arkapaw) och bästa musik (Mark Richter). ”Lore” utspelar sig i Tyskland efter andra världskriget kriget, det är en uppväxtskildring men också ett dokument över vad som händer i familjer där någon begått krigsförbrytelser.
Grattis Cate Shortland, är du överraskad eller tar du prisregnet med ro?
– Tack! Och visst är jag överraskad, mest över priset som ”bästa film” eftersom konkurrensen var hård och jag vet hur svårt det är för en jury att enas om en vinnare. Alla har sina egna favoriter. Att filmen berört många känns förstås fantastiskt, speciellt när den handlar om så svåra saker som det trauma som unga människor tvingas gå igenom när det uppdagas att deras föräldrar begått krigsförbrytelser.
Filmen behandlar saker som hände för väldigt länge sedan, men anses fortfarande bevisligen aktuell. Varför då?
– Krig är inget som hände ”då”. Jag har bott i Sydafrika och sett hur apartheidsystemet förtryckte medborgarna. Jag är judinna och mina barn afrikaner, så dessa frågeställningar är absolut fortsatt viktiga.
Alla dessa festivaler, alla priser som ska delas ut. Varför är det så centralt i filmvärlden?
– För mig är det viktigt att få ut min berättelse och det här är en lågbudgetfilm utan enorm marknadsföringsbudget. Att visa den på festivaler och att tala om filmen är en del av mitt jobb.
Stockholms filmfestival har kritiserats för den manliga dominansen bland filmskaparna. Men i år var 40 procent av de som tävlade om Bronshästen kvinnor. Har det någon betydelse om det är en kvinna eller en man som regisserat filmen?
– I Australien har vi många skickliga kvinnliga regissörer, så jag kan inte säga att det varit några bekymmer för mig som person. Men det är absolut viktigt eftersom vi ofta har olika sätt att arbeta. Kvinnor månar i högre drag om detaljer, medan männen målar med bredare penseldrag.
I ”Lore” talar skådespelarna tyska, hur bra är du på det?
– Oduglig faktiskt, jag kan inte ens beställa in en kopp kaffe på tyska! Men skådespelarna trodde på mig och jag jobbade tillsammans med en fantastisk tolk. Och eftersom jag ”kunde texten”, behövde jag bara koncentrera mig på hur de framförde sina repliker.
Lärde du dig något av att arbeta på ett främmande språk?
– Att våga släppa kontrollen.
Vad jobbar du med just nu?
– Jag skriver tv-manus och stöttar min äldsta son som just nu är inne i en tung tentaperiod.