En spets rakt genom tysk militarism

DRESDEN. Den 135 år gamla byggnaden var först Kaiser Wilhelm I:s vapenarsenal, blev under Hitlers styre armémuseum och sedan under DDR-regimen museum för östtyska Volksarmee och dess ”vänner” i Röda armén. När så Tyskland enades 1990 var såren efter tysk militarism och dess följder efter första och andra världskriget samt efter DDR-förtrycket, fortfarande så variga att museet i Dresden helt enkelt stängdes.

Men nu, efter en arkitekttävling samt sju års renovering och ombyggnad för 600 miljoner kronor, står ett helt nytt Militärhistorisches Museum klart. Det är den amerikanske stjärnarkitekten Daniel Libeskind som har byggt en jättelik kil av stål och glas som spetsar den gamla vapenarsenalen från 1877. Med utställningsytor på fem våningar uppges det nya militärhistoriska museet varaTysklands största museum. Och i stället för att som under DDR-styret enbart rada upp pansarvagn efter pansarvagn, tar den nya permanenta utställningen sig an det som krig verkligen handlar om – moral, våld, lidande och död. Visst finns här också vapen utställda – bland annat en hel klase bomber som spektakulärt ”faller” genom flera våningar av museet samt en V2-raket från andra världskriget som är lika hög som museet, från bottenvåningen till taket – men fokus ligger snarare på de drivkrafter som skapar krig och på krigets konsekvenser. Vissa inslag är svåra att uthärda – bland annat ställs här ut kraniet efter en tysk soldat som skjutit sig själv genom munnen.

Högst upp i den nya byggnadens spets – den pekar mot den äldsta stadsdelen Altstadt som de allierade fullkomligt utraderade i ett bombanfall den 13 februari 1945 – får man dessutom en spännande vy över den tyska delstaten Sachsens huvudstad. Dresden ligger för övrigt bara två timmars tågresa från Berlin, så en dagsutflykt därifrån är fullt möjlig. Såväl arkitekturen som utställningen i det nygamla museet är väl värda resan.

Bomber som ”faller” flera våningar genom den nya byggnaden.

En skrivmaskin som stod i Hitlers bunker i Berlin.

Vyn från utkiksplatsens i ”kilens” spets.

Foto: Anders Q Björkman