Kulturbloggen

Anders Q Björkman

Anders Q Björkman

Tysk film fortsätter att utforska DDR, den östtyska kommunistiska nation som försvann när Tyskland enades 1990. På svenska biografer har vi till exempel kunnat se komedin ”Goodbye, Lenin!”, där en partitrogen kvinna vaknar upp i ett enat Tyskland efter att ha legat i koma, och hennes son gör allt för att mamman inte ska förstå att det älskade DDR har försvunnit och därmed få en chock. Vi har också kunnat se det Oscarsvinnande dramat ”De andras liv”, om en Stasiagents avlyssning av en teaterregissörs våning. Och på svenska biografer går just nu ”Barbara”, om en läkare som drömmer om att kunna fly till sin älskare i Västtyskland.
En mer udda skildring av livet i Östtyskland bjuder filmregissören Carsten Fiebeler på i sin film ”Sushi in Suhl”, som fick tysk premiär i veckan. Här berättas den sanna berättelsen om Rolf Anschütz, vars högsta dröm var att öppna en japansk restaurang. Och ganska oväntat lyckades han framgångsrikt servera sushi i staden Suhl, där man annars föredrog bratwurst. Men filmen skildrar en hel del kompromisser: snaps i äggkoppar, Worcestersås i stället för soja och hopsydda köksförkläden förvandlade till kimonos.
Om den kommer till Sverige är oklart, men i Der Spiegel beskrivs den som mindre ”ostalgisk” och därmed mer sympatisk och ärligare än ”Goodbye Lenin!”.

Kategorier

Fler bloggar