Nobelpriset en seger för det lilla förlaget

Under den nyligen avklarade Bokmässan i Göteborg hann jag sticka in huvudet i bokförlaget Tranans monter. Till skillnad från elefanterna på mässgolvet – med sina gigantiska, roterande skyltar, högljudda författarmöten och påkostade vinbjudningar – inrymdes det lilla förlaget i vanlig ordning på övervåningen, ett bord insprängt bland de mer finlemmade djuren. På den tygklädda kubväggen hade man fäst en skylt – ”Årets tippade Nobelpristagare i litteratur: Mo Yan”.

För något år sedan var jag med och publicerade ett utdrag ur den taiwanesiske poeten Yang Mus diktsamling ”Den gröne riddaren”, även den utgiven på Tranan. Med sin sirliga, grönskimrande framsida och sina exakta översättningar var den en liten skatt i lyrikutgivningen, en smaragd i mängden. Det är svårt att se hur ett av de större förlagen hade haft mod eller intresse av att ge ut en för den stora massan okänd poet, speciellt i en tid då lyriken fått stryka på foten i de vidare sammanhangen.

Mo Yans Nobelpris är därför ytterligare en påminnelse om hur viktiga småförlagen är för den svenska bokmarknaden. Utan dem, som ofta kämpar i ekonomisk motvind och vars anställda inte alltid kan plocka ut lön, hade vi varit många litteraturskatter fattigare. Samtidigt är det en eloge till alla dem som kämpar på sin fritid för att översätta perifera romaner från litteraturområden som inte alltid är kända.

Dock räcker det inte alltid att upptäcka en stor författare (Tranan gav ut Mo Yan redan 1997 och har alltså fått tala för hans författarskap under lång tid); när man väl vadat genom de djupaste träsken är inte inte säkert att man får njuta av framgångarna. Minns hur Tranan introducerade Roberto Bolaño på bokmarknaden bara för att få se Albert Bonniers förlag valla in hans storverk ”2666” i den egna flocken när väl genombrottet kom. I veckan väcktes också frågan huruvida Tranan kommer att få behålla rättigheterna till Mo Yans utgivning, dessa ska omförhandlas och man kan tänka sig att priset nu kommer att gå upp betänkligt.

Att stora förlag sväljer mindre utgivningar när de är mogna att plockas är inte bara fräckt, utan djupt skadligt för kvalitetslitteraturen. Vem önskar satsa sina sista slantar på att introducera nya, viktiga författarskap, om de köps upp av giganter med större ekonomiska muskler när framgångarna väl kommer? Man planterar inte träd om man vet att man aldrig kommer att få skörda dess frukter. Låt oss  därför också hoppas att Akademiens val fortsätter att sporra en hälsosam flora av oberoende förläggare som är villiga att satsa på okända pennor; om inte annat för att erbjuda alternativ till amerikanska, ekonomiskt potenta e-boksfenomen.