Paul McCartney har aldrig varit bättre

När Paul McCartneys andra soloplatta Ram släpptes 1971  tävlades kritikerna och de övriga i Beatles om att massakrera den. Nu när den kommit ut som en box med extramaterial står alla i kö för att hylla den. Har aldrig förstått vad som hetsade upp recensenterna. Alla låtar är suveräna och McCartney har aldrig sjungit bättre. Redan från första låten Too many people är det perfekt, särskilt när han vrålsjunger, något han sällan lyckas återskapa live numera. Melodierna är Beatlesklass rakt igenom., som Uncle Albert/Admiral Halsey, sköna Heart of the country, vackra The back seat of my car (med passande textraden ”We believe that we can’t be wrong”) och Smile away med textrader som ”Man, I can smell your feet a mile away”.

Plus en av McCartneys bästa låtar, Monkberyy moon delight, där hans röst nästan spricker. Definitivt en av de mest suveräna rockrösterna genom tiderna. På slutet, 3:49 sekunder in i låten, börjar han nynna ungefär som han vaknat upp och bara ramlat in i alltihop. Tillbakalutat mitt i rocktjutet. Här finns också singeln Another day som John Lennon hånade i How do you sleep på albumet Imagine: ”The only thing you done was yesterday, And since you’re gone you’re just another day”.

På Too many people pikar McCartney å andra sidan Lennon: ”Too many people preaching practises”.

På Ram-boxen finns också tidigare outgivna titlar som Rode all night och Great cock and seagull race. Låter som om de jammar i studion och inte så förvånande att de aldrig gavs ut. Här är också ett album från 1977 som McCartney gav ut under pseduonymen Percy ”Thrills” Thrillington, en instrumental coverversion av Ram med musiker som basisten Herbie Flowers och trummisen Clem Cattini plus en blåsorkester. En bagatell.

Även kul att läsa om när trummisen Denny Seiwell kommer in i en nedgången byggnad i New York för en audition och får syn på Beatlessångaren: ”Hey, you’re Paul McCartney!” Han svarar: ”Yeah, man, how are ya?” 20 minuter senare var Seiwell klar som Ram-trummisen.

Hur var det nu med kritiken? Jo, först kaskadkräktes ex-Beatlarna. Ringo Starr sa något hjärndött som: ”Jag tror inte det finns en enda melodi på skivan”. John Lennon tyckte: ”Fucking hell, den är hemsk”. Sedan kom Jon Landau från Rolling Stone: ”Bottenläget hittills i sönderfallet  av 60-talsrocken”. Att Paul McCartneys fru Linda McCartney sjöng ledde till samma förakt som manliga kritiker tidigare ägnat åt Yoko Ono.

Här är en trailer där McCartney berättar om hur Ram kom till.

En tv-inspelning från 1973 där först Wings presenteras men sedan blir det bara Paul McCartney och Linda McCartney som fotar och kommer in med stämsång i låtar som Michelle, Black bird och Heart of the country från Ram.

McCartney i underbara Monkberry moon delight.

Och här är hela Ram.