Kulturbloggen
Clemens Poellinger
Clemens Poellinger
KRO:s tårtkalas fortsätter att uppröra. Internationellt därför att rasisistiska nidbilder är ett extremt känsligt och tabubelagt ämne med mycket mer sprängkraft än vad man kan föreställa sig i Sverige. I gamla kolonial- och slavägarnationer, i före detta kolonier framstår evenemanget som något fullständigt oerhört.
I just det här fallet blir det uppenbart att Sverige, representerat av Konstnärernas riksorganisation, kulturministern och dessvärre även av det vanligen så smarta Moderna museet, är så provinsiellt naivt som den gamla – och tydligen inte helt förlegade – schablonbilden av ”die dummen Schweden” gör gällande. En bild som vår lilla huvudstads marknadsförare med sitt dravel om ”världsklass” och ”Capital of Scandinavia” till varje pris vill undvika.
Jag är övertygad om att man på KRO, en organisation som inte är känd för att härbärgera samtidskonstens intellektuella spjutspets, var ganska omedveten om vilken medielunta man tände på – bortsett från den uppenbara avsikten att kulturministern skulle snubbla över den.
Som lök på laxen gör konstnären Elisabeth Ohlson Wallin ett känslomässigt utspel. ”Jag har varit arg och upprörd i dagarna tre”, säger hon till SR:s Kulturnytt. Hon menar att även om Moderna Museet inte anordnade tillställningen måste de hållas ansvariga för vad som visas i deras lokaler. Jag kan hålla med henne i sak om att Moderna museet har ett medansvar för att bilderna, som internationellt tolkas som rasistiska, likt de danska Muhammedkarikatyrerna spridits över hela världen.
Men att det just är Elisabeth Ohlson Wallin som ger medial röst åt sin kränkthet blir ofrivilligt parodiskt. Bilderna från KRO-evenemanget är exakt lika kränkande som hennes egna bilder är för vissa kristna grupper. Är en kränkning svart och den andra vit? Har hon verkligen tänkt igenom sin position?
Att hon säger sig dra tillbaka en tänkt donation av sin ”Ecce homo”-bildsvit till Moderna museet uppfattas där enligt initierade källor inte som en allvarlig förlust.