Fotografen Walter Hirsch död

Jag vet inte hur länge jag ska hålla på, sa fotografen Walter Hirsch när jag träffade honom inför en utställning på Moderna museet. Det blev nio år till. I måndags dog han, 76 år gammal, efter en tids sjukdom.

Det första han sa när jag kom innanför dörren till hans ateljé  i Nacka var att han var besatt av rörelse: ”Jag plåtar rörelser för att jag själv inte kan röra mig.

Fotografen som avbildade kroppar nästan som konstnären fångar dem i krokin föddes i S:t Petersburg, och kom till Sverige som barn. Barnpolio ledde till en lätt haltande gång, som senare satte honom i rullstolen.

Som stillbildsfotograf slog han igenom under sent 60-tal och gjorde saker som upprörde fotoetablissemanget – sådant som ingen skulle höja på ögonbrynen för i dag.

– Jag var fräck, kunde kapa ett ansikte mitt i och låta rörelsen bli till oskärpa. Vilket liv det blev, en del var nästan oförskämda, berättar han. Man sa att jag förstörde fotografin, berättade han.

Hela sin fotokarriär sökte Walter Hirsch rörelsen, att fånga den, inte minst i sina nakenstudier. Dem han plåtade till projektet då för nio år sedan, fick dansa framför kameran till hög musik i tio minuter-en kvart. Hans vän och fotografkollega Jan Fridlund skriver på Svenska fotografers förbunds hemsida, att en bild som aldrig blev tagen dock, var när Walter Hirschs assistent drar honom baklänges i rullstolen i hög fart med en modell som skuttar efter framför hans kamera: ”Mannen som aldrig gav upp!”