Släpp era tekniska snuttefiltar!

Tänk dig en dag utan telefon och du skulle ha tid för dig själv, dina eventuella barn och dina vänner. Lägg därtill alla appar som ska skötas som om de vore vuxen-tamagotchis men som egentligen inte är annat än förklädda elektroniska stressalstrare.

Det prestigefulla internationella designmagasinet hyllar i sitt januarinummer Yves Behars och hans designkontor Fuseproject som tillsammans med teknikföretaget Jawbone tagit fram ett nytt ”måste”. Det högteknologiska plastarmbandet UP wristband. Denna bärbara innovation kan räkna dina steg (10 000 om dagen rekommenderas), vibrerar när du varit inaktiv för länge, räknar ut kaloriintag, förbränning, registrerar sin sömnkurva och lär dig att äta rätt. Fungerar sannolikt ypperligt veckan efter semestern när du gör ”allt rätt”, men blir sedan ett vibrerande monster i din icke aktiva, men väl högteknologiska,träningsjackficka.

För den mer ekonomiskt lagda finns appen Runkeeper, som fungerar finfint som slavdrivare på joggingturen (en elektronisk kvinnoröst meddelar exempelvis kilometertiden), tills det oundvikliga händer – mottagningen bryts. Den meditativa löpturen ersätts av ett vilt, men stillastående, knappande i skogsmiljö.

Själv har jag blivit med en Garminklocka som får mig att svart på vitt efter varje jogging- eller skidtur få veta att jag varit oerhört långsam men en alldeles för hög puls. Det må vara, men att allt fokus på känslan i kroppen nu bytts mot kilometerpip och krav på efterföljande analys, är inte annat än idioti.

Alla dessa tekniska snuttefiltar är inte artificiell intelligens, eller ens ett tekniskt fall framåt. Det är Svensson-lobotomering.

Att jag och tiotusentals andra, som i alltför hög grad underkastat oss tekniken (ni har väl testat Mindfulnessappen och Hundred Pushups…?) är ett pågående lämmeltåg mot introvert surhet och stressnivåer utöver det hanterbara.

Det är dags att våga vägra knapptryckande och börja andas.

Lyssna till din egen mat och sovklocka…