Mästare på fil med pannkaka

Svenska Gunnel Wåhlstands konstnärliga djupdykning i det egna familjealbumet har resulterat i ännu en exceptionell exponering. Som veckans konstnär i The Guardian sällar hon sig till en skara som spår en lysande framtid (exempelvis Nathalie Djurberg). I Wåhlstrands fall har karriären varit spikrak sedan 2003, då hon tilldelades det prestigefulla Maria Bonnier Dahlin-stipendiet.

Jag minns vårt första möte, i en mikroskopisk ateljé i Liljeholmen. Hon hade just intagit sin vanemässiga lunch – fil och färdiglagade pannkakor och över verken och den ständigt arbetande konstnären ljöd kända stycken av Bach eller Chopin. Allt var omslutet med allvar och hon satt rakryggad på en pall mitt på stengolvet och kom liksom på där och då att hon alltid sökt det svåra och att hon ville se hur långt saker och ting skulle gå att driva.

Det som initialt fick henne att börja med tuschlavering var längtan att återskapa en konkret bild av den far hon aldrig hann lära känna. Sedan dess har Gunnel Wåhlstrand fortsatt att brottas med sina minnen i det numera välkända familjealbumet.

Och kanske har allvaret nu lättat en aning när Wåhlstrand är en av våra samtida mästare och ingen tvivlar längre på hennes skicklighet. Kanske har hon också fått fatt i sin pappa. Låt oss hoppas.

Gunnel Wåhlstrand ställer nu ut tillsammans med Cecilia Edefalk på Parasol Unit i London.

By the window, 2003-2004. Foto: Björn Larsson