Erica Treijs
Antony Gormley är en världskändis. Ulf Lundell en surgubbe. Kivik art centre har lyckats samla ett antal riktigt bra verk i sin skulpturpark. Flertalet av namnkunniga konstnärer och arkitekter som Snøhetta och Julian Opie.
Gormleys ”En skulptur för den individuella upplevelsen av arkitektur” som uppfördes 2008, är parkens absoluta kronjuvel. En betongskapelse som både knyter an till platsens historia som militäranläggning och som tvingar besökaren att reflektera kring bebolighet, trängsel och frihet.
När nu Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit att tornet måste ha bygglov blir konstverkets existens beroende av hur myndighetsnämnden beslutar utifrån berörda grannars utlåtanden. Och det är här Ulf Lundell kommer in i bilden. Han hävdar att den 18 meter höga konstruktionen utgör ”ett hemfridsbrott” och stör hans avskildhet.
Men att konstverk inom ett avskilt område, som Kivik art centre, ses som byggnader (som kräver bygglov) och inte konstverk är förvisso befängt men att parkens besökare skulle kunna kika in hemma hos Lundell är en i princip en omöjlighet.
Eller det kräver i alla fall en rejäl kikare…