Dikten kontra verkligheten

Verkligheten slår alltid dikten. De senaste åren har det ju, tyvärr, blivit allt tydligare att det verkar vara så. I alla fall verkar många tycka så. ”Based on a true story” har sålt som smör, i synnerhet i litteraturen. Det har väl ingen missat. (Och lite extra skjuts har det väl fått när det har diskuterats om det verkligen, verkligen är ”sant”.) Norske Karl-Ove Knausgård är naturligtvis ett ypperligt exempel på hur verkligheten används som material. Men ibland, ganska ofta, kan man ändå få ett sug efter riktig fiktion, en fin, påhittad berättelse som visserligen säger något om verkligheten, men som inte är ”based on a true story”.

Det där slog mig igen när jag under tyska filmdagarna på biografen Sture i Stockholm såg den tyska filmen Westwind av Robert Thalheim. Den skildrar en smått fantastisk berättelse om ett tvillingarpar, två systrar, från dåvarande DDR som får åka på läger vid Balatonsjön i Ungern för att de presterat så bra inom rodd. På vägen dit träffar de några västtyska killar. Snart har förälskelsen slagit till och muren mellan öst och väst ter sig allt högre och besvärligare. Tjejerna funderar på att fly över gränsen. Utan att avslöja allt för mycket berättar filmen om symbiotiskt syskonskap, kärlek och politik på ett strålande sätt. Det är starkt berörande. Det är en film som kan få även den som inte bodde bakom järnridån att minnas och relatera till den där viktiga sommaren, till tonåren, till syskonskap, till vänskap, till… Det är också en film som ger en lite annan, nog mindre stereotyp, bild av DDR, allt var inte grått och trist.

Visst, att öst och väst och muren och järnridån fanns och är taget ur verkligheten är ingen överraskning. Men en överraskning efteråt var att filmen är baserad på producentens egen historia, hon var en av tvillingsystrarna. Under publiksamtalet  lyfte det först filmen ytterligare en nivå. Den sympatiske regissören svarade glatt på frågor om vad som sedan hände i verkligheten. Men just där föll upplevelsen av filmen några snäpp nedåt. För det ju just det som är något av det stora i en bra film eller bok, att man själv får bygga vidare. Eller? Nu kunde vi få facit. Det var alltså ingen idé att lämna salongen och fantisera om att tjejen från öst och killen från väst sedan levde lyckliga i alla sina dagar, så var det inte.

Hoppas att Westwind får svensk distribution och visas på svenska biografer. För det är en vacker film med finslipat manus och skådespeleri. Och historien är så bra att den inte behöver vara sann för att den ska engagera…