Varning för Lundell lockar till läsning

”Ulf Lundells obrutet stora popularitet beror nog delvis på att han alltid har lyckats gestalta sitt liv som vore han en äldre version av de barn som i Astrid Lindgrens tappning stod emot alla uppfostringsförsök med friskt humör”, skrev SvD Kulturs Fredrik Sjöberg i förra årets recension av Ulf Lundells ”En öppen vinter”.

Men det friska humör som gav dikterna en särskild skärpa fungerar mindre väl i Lundells prosa. I alla fall om man ska tro Sjöbergs recension av ”Allt är i rörelse”, Lundells senaste roman. ”De första två tredjedelarna är nog det sämsta Lundell någonsin låtit ge ut”, skriver han i dagens tidning. ”Grinigt och grälsjukt och illa gestaltat, eller inte gestaltat över huvud taget, utan bara en slarvig, planlös litania om allt vad han retar sig på. Helt utan humor.”

Det är Fredrik Sjöberg nu inte ensam om att tycka. Aftonbladets Martin Aagård uppskattar visserligen Ulf Lundell som bloggare, men vill ändå avfölja honom för de tveksamma åsikter Lundells representanter i romanen hyser om muslimer. DN:s Julia Svensson delar å andra sidan inte alls Aagårds förtjusning i bokens kverulantiska partier, men tycker om när den beter sig som en riktig roman.

Det verkar annars vara säsong för sågningar just nu. I dagens SvD Kultur åkte även konsten och scenkonsten på ett par rejäla kängor. I takt med att hösten går mot vinter blir kanske kritikernas välvilja alltmer begränsad?

Fast det intressanta är att även negativ kritik lockar till läsning. Plötsligt sitter jag själv där med den ilsket röda boken i min hand och hittar egna favoritmeningar. Som den här, om svåröppnade förpackningar:

”Tänderna och påsdjäveln öppnade sej på vid gavel i ett enda ryck och nötter och torkade druvor överallt och dessutom det där plötsliga kastet i 130 som får en att ana hur fel det skulle kunna gå och vilka följderna skulle bli och hur tung en bil är och sen alla svordomarna och fan i helvetes djävlar och jag försökte mitt i vreden minnas hur länge jag slagits mot förpackningsindustrin och jag tog mej tillbaka till tjugoårsåldern, där nånstans, alltså i förti år.”