Apati på scenen

Stjäl fem minuter med journalisten Gellert Tamas – efter att han stått scenen och talat om Sverigebilden och nu förväntas signera sin senaste bok En sekund i livet. Reportage från Prag till Kairo 1989-2011. Förstås vill jag höra med honom hur han ser på möjligheten att i Sverige av i dag diskutera svåra ämnen och vilken typ av samtal som lämpar sig bäst. I går såg jag nämligen Jonas Hassen Khemiris hyllade pjäs Apatiska för nybörjare på Folkteatern här i Göteborg. En föreställning som bygger på Tamas bok och som genererade mängder av skratt och till sist – stående ovationer.
Svensk scenpublik vill förvisso gärna skratta, men är det lämpligt?
– Skrattet kan vara en bra form för att öppna för en diskussion, i pjäsen tycker jag att de komiska inslagen fungerar som en spegel. Vi ses oss själva i historien och efter ett tag fastnar skrattet i halsen.
Gellert Tamas måste nu återgå till det kanske vanligaste författaruppdraget på Bokmässan, att skriva sitt namn och kanske en hälsning i de böcker som säljs till specialpris.
Jag jobbar mig vidare ut i havet av montrar och jippon med Gellert Tamas ord om hemlandet klingande i huvudet. ”Sverige är i dag som vilket annat land som helst. Inte längre bäst i världen. Och det är på både gott och ont”.