”Jag har slutat läsa skönlitteratur”

”Jag har slutat läsa skönlitteratur”. Det citatet i en intervju i Financial Times satte i slutet av juni igång en debatt som pågår än. Det hade inte varit något att orka lyfta på ögonbrynet åt så här mitt i sommaren – om det inte hade kommit från den amerikanske författaren Philip Roth. ”Jag har inte samma intresse för fiktion längre”, utvecklade han när journalisten bad honom. Men på frågan varför svarade han bara: ”I don’t know. I wised up … ”

Som sagt, många har reagerat. Några har påpekat att även Will Self och och Cormac McCarthy har uttryckt något liknande. Will Self för att läsningen anstränger samma muskel som han använder för att skriva. Cormac McCarthy för att det verkar vara ”en märklig sak att göra”. Och visst, jag har mött många författare som inte läser alls under skrivperioderna, för att inte påverkas. Samtidigt har jag också träffat författare som är av en helt annan uppfattning. Amerikanska Nicole Krauss berättade till exempel i våras att hon läser hela tiden och att hon inte kan förstå varför många av hennes kollegor inte vill erkänna att de influeras av andra författare. Skulle hon tvingas välja mellan att skriva och att läsa skulle hon ganska säkert välja att läsa.

Några har spekulerat i om Roths uttalande handlar just om att han inte vill jämföra sig med yngre, nyare talanger, att han kanske är rädd för konkurrrensen. Men det låter ju inte så sannolikt med en författare som är 78 år och har skrivit högvis med böcker och dessutom nämns i Nobelprissammanhang. Kanske, funderar andra, har han och äldre skrivande kollegor bara upplevt nog, de behöver inte fiktionen av den anledningen. Men Will Self är inte gammal nog för den slutsatsen. Kanske, undrar jag, var Philip Roth bara ute efter att provocera?

Russell Smith, författare och krönikör på kanadensiska The Globe and mail, skriver att han tycker att Roths uttalande är mycket märkligt och menar att konst föder ny konst: ”Du blir inte landskapsmålare av att titta på vackra landskap, utan av att titta på målningar av vackra landskap”. Han skriver vidare att bästa sättet för att hålla igång konstnärlig produktion är att sänka sig ned i ett bad med annan konst. ”Att läsa fiktion”, avslutar han, ”är fortfarande den bästa övningen för att skriva fiktion”. Han har en poäng.