Adam Svanell
Det sägs ibland att skribenter bör gräva där de står, att de mest angelägna berättelserna finns i den egna erfarenheten. Oavsett om man håller med eller inte, tycks en sak tydlig: Det praktiseras inte inom kriminalromanen.
Delvis är det av naturliga skäl. De flesta deckarförfattare har lyckligtvis aldrig bevittnat bestialiskt våld och rituella seriemord.
Men intressant nog väljer en författare som faktiskt har varit i kontakt med kriminalitet – advokat Jens Lapidus – att inte fokusera på den rättsapparat som han borde känna utan och innan. Han placerar sina historier bland torpeder, serbisk maffia och tjocka linor kokain.
Nu romandebuterar två fångar inifrån Tidaholmsanstalten. Skriver då Ricard Nilsson, dömd för trippelmord, och Pierre Larancuent, dömd för narkotikasmuggling, självutlämnande om sitt liv i den undre världen? Nej. Deras bok utspelar sig på en advokatbyrå.
Det litterära gräset är visst grönast på andra sidan lagen.