Anna Odell blev sältan i journalistisk debatt

Hetta och sälta borde prägla debatt om kulturjournalistik. I stället utvecklades Tidningsutgivarnas seminarium om kulturjournalistik snarast till en snäll önskelista om förändringar. Kulturhusets Eric Sjöström efterlyste en närmast total bredd men också många fler djupare journalistiska granskningar. Journalisten Jan Söderqvist krävde vattentäta skott till nöjesjournalistiken. Särskilt pekade han ut att hårdrockgruppen Metallica borde flyttas bort från kultursidorna. Och Radioteaterns Stina Oscarson betonade vikten av att klippa alla band till kommersiella och politiska maktsfärer. Läsarna ska lotsas till kvalitet i stället för kändisar var också ett önskemål.
Seminariet som inledde Almedalsveckan gästades också av Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström som hade det lugnande budskapet att svensk kulturjournalistik trots allt är ganska bra, och även med de många idealistiska önskemålen från de övriga, ville debatten inte riktigt ta skruv.
Tänk om TU:s vd Anna Serner också hade kallat in statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som nyligen hävdade att journalister är en del av underhållningsindustrin… Eller Olle Wästberg som så här års vistas inte så långt bort från Almedalen, på Fårö. Olle Wästberg skriver i sitt senaste nyhetsbrev att det är mammon som styr i alla företag, oavsett om de ägnar sig åt ord eller spaghetti. Det är sådana påståenden som skulle ha fått det att slå gnistor i Tidningsutgivarnas debatt.
Den största sältan blev nu att konstnären Anna Odell oväntat satt i publiken, arg över medias vinklingar kring hennes videokonst om att vara självmordsbenägen, och över beskyllningarna om att vara populist.