Visst går män på museum

PARIS  I återkommande kulturvaneundersökningar brukar det konstateras att det traditionella kulturlivet hålls vid liv av kvinnor, främst av den häcklade och hyllade ”kulturtanten”. Men även män kan lockas att titta länge, grunna, diskutera och filosofera initierat på utställning och undslippa sig ett och annat ”aahh” och ”o la la”, har jag noterat. Nej, jag pratar inte om Lust & Last på Nationalmuseum, som visst också lockat ovanligt många män, utan en fantastisk utställning på museet Les Arts Décoratifs (som ligger i anslutning till Louvren).

I utställningen L’art  de l’automobile – Chefs-d’œuvre de la collection Ralph Lauren visar den amerikanska modeskaparen delar av sin enorma bilsamling, The Ralph Lauren Car Collection i Boston, där han under 25 år samlat 75 års sportbilshistoria. Det är inte bara i kraft av sitt monetära värde som denna samling gör en andlös, även om det är svårt att låta bli att känna visst obehag över hur extremt mycket pengar som gått åt till att sätta dessa stilikoner från 1929 till 1960 i skick som nya (plus en från 1996 som inte behövt renoveras). Men om man lyckas bortse från det så drabbar verkligen skönheten i de bilar Ralph Lauren samlat, bilar med en design som pekar finger på alla svullna, blaffiga och nyriks-kackiga vardagsbilar av i dag.

Men skönheten i bilarnas linjer, färg och form skulle vara död utan handens estetik, ett ekvilibristiskt hantverk utfört i en gigantisk ateljé i Massachusetts. Spåren av de varsamma händer som byggt dessa konstverk är rent rörande, händer som under år av renoveringar skickligt rippat de gamla bilarna in till skeletten och sedan kärleksfullt byggt upp dem igen av lika delar räddade originalbitar som nytillverkade. In till minsta nit i karossen, söm i sätet, kromet i avgasröret är det perfektion.

Bilarnas estetik har enligt Ralph Lauren själv också starkt påverkar hans formspråk i såväl kläder som möbler.

– Jag tilltalas av den dubbla skönheten: att se på, och att använda, köra. Funktionen är en del av skönheten, precis som jag gillar att skapa kläder för skidor, ridning och andra områden där funktionen är precis, säger han i en av de filmer som visas i utställningen.

Den äldsta bilen är Bentley Blower, tillverkad i två exemplar 1929, som i estetiken kan få fantasin att vandra iväg till imperialistiska ökenannekteringar. Här finns förstås också Mercedes legendariska Måsvingen från 1955 som lätt kan väcka habegäret även hos mig som annars har ett ganska svalt förhållande till bilar.

Och så denna, den smått osannolika Count Trossi Mercedes-Benz SSK (bilden), som nästan inte går att sluta att titta på. Som en jättelik insekt, skimrande vacker – och lite farligt lockande.

Och så radas Ferrari-bilar upp av olika årsmodell, Alfa Romeo-modeller i parti och minut, Porschar, Jaguarer… I sidogallerierna berättas historien och om renoveringen av flera av bilarna som ställs ut; som i fallet Alfa Romeos Mille Miglia från 1938, som vi får följa från vrak till seger i Concours d´elegance med ateljéns chefsmekaniker Paul Russell och Ralph Lauren bakom ratten.

På väg ut dröjer jag mig likt alla andra kvar vid själva portalverket, en grandios Bugatti 57 Atlantic från 1938, ritad av den legendariske formgivaren Jean Bugatti som omkom i en våldsam bilkrasch blott 30 år gammal.  Ralph Lauren tar denna sin ”black beauty” som ett exempel på det han söker i alla sina verk.

– Den tidlösa skönheten, säger han.

Och det är bara att hålla med, Vilket säkert den strida ström av män också gör, med en och annan kvinna i släptåg, där de andäktigt och lågmält diskuterar böjda över motorhuvar, hjulhus  och sufletter.

Så visst ägnar sig också män åt kultur – åtminstone ibland. Och oavsett vilket, utställningen är bara att rekommendera. Pågår till 28 augusti.