Poetiskt experiment eller skitpoesi?

Det har skett förr – av något oklara skäl – att poeter och forskare i samarbete har gjort om en dikts bokstavskombinationer till koder att föra in i ett dna. Men den kanadensiske poeten Christian Bök vill mer. Med hjälp av forskare har han studerat hur bakterier reagerat som fått en av hans dikter inpetad i sin dna-kod. I april fick han svar från labbet, en E.coli-bakterie hade gått igång. Christian Bök berättar förtjust att hans ”maskulina” dikt hade fått ett ”melankoliskt, feminint svar”. Dialog, utropar han förtjust. Böks dikt börjar any style of life/ is prim… Och bakterien svarar the faery is rosy/ of glow…

Så vad är detta? En tarmbakteries poetiska ordbajseri, eller ett intressant biokemi? För forskarna är intresserade, berättar Christian Bök i en intervju i New Scientist, men att poeterna däremot verkar ointresserade. Rädda för konkurrens? Eller tycker de att E.colis dikt är ren skitpoesi?