En medeltida modedryck är tillbaka

Jag har nyss börjat förlika mig med tanken på att surdeg kan vara trendigt. Länge har jag haft svårt att förstå att gammalt hushållsarbete skulle beröras av skiftningar i någon sorts mode. Jag menar, jag är rätt duktig på att dammsuga – kan det bli trendigt också? Mangla? Eller högtrycksspola altanen?

Nej, det måste nog finnas någon form av njutning i andra änden av en hushållssyssla för att den ska kunna bli chic. Då finns där också en möjlighet att anordna provsmakningsarrangemang, av typen vinprovning, chokladprovning och whiskyprovning. Surdegsprovning – finns det? Antagligen.

Nyligen har jag också fått lära mig att korvstoppning är hett. Korvar är ju goda, men var är det där besvärliga livspusslet som alla brukar sjunga klagosånger om när det kommer till surdegar och korvstoppning? Hur hinner man med korvstoppning när det är svårt att hinna hämta på dagis och man måste köpa städhjälp? Kan man få rut-avdrag om någon annan bakar ens bröd och stoppar ens korv?

Och idag kom chocken; nu ska man göra (och dricka) sitt eget mjöd. Det är sant – en kollega fick hembryggt mjöd i present i helgen. Tydligen smakade det lite som svagdricka och hade en alkoholhalt som motsvarar den hos lättöl. Så här är det alltså väldigt tydligt smaken man vill åt.

En kontroll visar dock att mjöd är big business. Min syn på mjöd måste uppdateras. Bara i USA finns det över 200 mjöderier, lär jag mig av en amerikansk radiostation. Hur många finns det på Söder?